Jag kan resa mig upp alldeles själv utan något stöd!

Visst är jag duktig? Jag lärde mig det i förrgår och nu är jag en riktig fena som reser mig upp som ingenting hela tiden. Och jag vågade till och med gå ett steg på egen hand idag utan att kasta mig i mammas eller pappas armar. Det är inget mysigt att krypa på plattorna här. De är stickiga. Så det finns ganska starka incitament för mig att lära mig gå så det ska väl inte dröja så länge.

Nej, nu måste jag bada lite med pappa. Hej då så länge, mormor. Hälsa morfar!