Familjemedlemmar, vänner, släkt, kompisar, ytligt bekanta, bloggvänner och anonyma bloggläsare, en synnerligen mysig nyårsafton önskar jag dig och en förhoppning om att 2011 blir det bästa året hittills i ditt liv. Tack för att du läser Mina Glädjeämnen. Det betyder jättemycket för mig! På återhörande under det nya året. Massor av nyårskramar från mig till dig.

Vi har haft en tråkdag här idag. Moln, moln och regn hela eftermiddagen så vi har inte gjort något vettigt. Istället har vi spelat yatzy och kort, busat i sängarna, bloggat och slösurfat mest hela dagen. På Åhléns hemsida hittade jag till Stilverkstan där man med enkla medel kunde sätta ihop ett eget inredningskollage med hjälp av några inspirationsbilder och Åhléns heminredningssortiment. Ovan ser ni min moodboard med inspiration från den blågråbruna färgskalan och underbara Gotland. Det var riktigt kul faktiskt. Kanske är det en lagom aktivitet att ägna sig åt på nyårsdagen ;-). Om du tar dig an utmaningen får du gärna maila en länk till mig på mina.gladjeamnen(snabela)gmail.com så kan jag publicera din moodboard här på bloggen. Det vore kul!

Melker brukar få köra tuk-tuken inne på gården framför huset. Han kör lugnt och försiktigt och det riktigt lyser om honom när han får köra. Här bryter han dock mot reglerna när han själv startar tuk-tuken och kör runt och fram den (med Meja på) innan någon av oss har hunnit hoppa på. Han beter sig som en obstinat tonåring (på dåligt humör, med bristande respekt och ovårdat språk) just nu och vi har händerna fulla kan jag lova. Någon med erfarenhet som har några tips att ge? Vi känner oss ganska maktlösa just nu!

Den här vackra sjöstjärnan låg på stranden en morgon. Den hann nog inte med tidvattnet ut igen eller så är den död och har spolats i land. Vacker är den i varje fall.

Premiär för frukost på tyska bageriet. Och det blev succé. Riktig ost och riktig skinka smakade underbart på smörgåsen. Melker var också nöjd efter att ha fått en vaniljmilkshake till frukost!

Inredningen går i gult, grönt och träfärgat. Fungerar inte hemma men här är det okej.

Här hittar man inte bara goda bakverk, de har även en riktigt fin toalett (som nästan når upp till svensk standard) vilket helt klart ger pluspoäng när man befinner sig på fik och restauranger.

Barnen somnade gott i går kväll, tätt intill varandra. Våra älskade skatter!

Stället är byggt i olika etage och med olika terrasser med en fantastisk utsikt.

Vackra träslag och halmtak.

Fina bungalows med terrasser och fina kuddar.

Enkelt och smakfullt och eko. 

Utsikt från den lilla stranden nedanför.

Som tur var kunde de erbjuda barnstolar med spänrem annars hade vår vistelse där blivit mycket kort med en ettåring som vill upptäcka allt. Två bamburör med färgpennor och ett papper gjorde också susen. Meja satt i knappt två timmar och plockade i och ur färgpennorna i burken. Mycket spännande uppdrag!

Döm av vår förvåning när vi sprang på Anna och Nicklas där. Vi visste förstås av Annas syster Fia att de skulle vara där och vi hade t o m fått namnet på deras resort men vi tänkte, liksom dem, att springer vi på varandra så gör vi. Och det gjorde vi, vid denna pärla dessutom. Det visade sig att Anna och Nicklas följt bygget av resortet på facebook och bokat en bungalow när det bara fanns mockup-bilder. Vilken fullträff de fick till. Vi satt i varje fall och snackade och drack lite gott i ett par timmar tills det blev mörkt och det var hög tid att få i sig lite middag. Anna och Nicklas åker vidare till Singapore imorgon för att bo och umgås med vänner de har där. Trevlig resa önskar vi.

Precis som på Railey Beach finns här en gågata som kantas av restaranger, barer och små butiker.

Fin postlåda.

Gatan är trång, vilket bidrar till ett myller av männsikor, dofter och upplevelser på kvällen när det är som mest människor.

Stor buske som blommar med jättefina blommor.

Grillspett i långa rader. Kycklingdelarna ser lite suspekta ut. Man styckar inte på samma sätt som vi gör i Sverige. Den saken är klar.

Ett litet gatukök. Undrar vad det är hon har där i glasburkarna?

Ett litet minus med Koh Lipe är alla båtar som ligger utmed hela stranden. Eftersom Lipe är en bilfri ö så sker alla transporter med long tailbåtar. Att det dessutom finns fantastiska snorkel- och dykarvatten och massor med fina öar runtomkring bidrar också till ett stort antal båtar.

Det här är den lilla, lilla stranden som syns väster om Pattaya på ovanstående karta. Jag har tyvärr inget namn på den.

Kristallklart vatten, snövita stränder, djup grönska och vackra longtailbåtar. Man kan inte se sig mätt.

Kolla in det underbara trädet som skänker välbehövlig skugga. Visst är det vackert?!

En av de grejer jag gillar mest med Thailand förutom naturen och landskapet är att man med mycket enkla medel får till en mysig stämning. Det här stället består av en hydda, några solstolar, några mattor och några trekantiga thaikuddar. Hur enkelt och mysigt som helst.

Parasoller är det inte så gott om men här är ett resort som erbjuder skugga med färgglada dito.

Ett skönt thai-häng.

Först en exteriör bild.

Ganska smakfullt inredd faktiskt med mörka trämöbler, vita textiler, sandfärgat klinkers och så mörkgrönt och mörkrött som accentfärger.

Soffa och Melkers extrasäng, uteplats och så utsikten mot poolen.

Denna dag var handdukarna vikta till en liten elefantfamilj. Melker och jag tränade som galningar innan vi fick till en som kunde liknas vid en elefant. Benen var inga problem men huvud/öron/snabel var betydligt trixigare. Men nu tror jag vi har kommit på knepet.

Badrummet i jordnära färger. Senapsgul puts på väggarna, terrakottafärgat klinker och svart mosaik. Helt okej även detta. Men det häftigaste var att det nedsänkta badkaret var under öppen himmel. Priset man fick betala var förstås att vi hade påhälsning av gräshoppor, kackerlackor, grodor och myggor. Men det tog vi gärna. En rolig episod utspelade sig en kväll när barnen redan sov. Jag satt på uteplatsen och zippade på en Breezer när det plötsligt landade en tio cm lång groda en meter i från mig. Det roliga var själva ljudet den landade med. Det lät liksom plaff. Jag sa till grodan; Var i all världen kom du ifrån? Hoppade du från taket och ner? Då hörs det inne från badrummet; Det var jag som kastade ut den! varpå jag sa till grodan: Jag tänkte väl det. Inte skulle du väl göra ett sådant hopp och en sådan landning frivilligt.

Utsikt från badkaret - gröna växter, en vacker tavla och en klarblå himmel.

Melker var väldigt imponerad av att kunna bada i badkar utomhus fast ändå befinna sig inomhus.

Kom brorsan, vi klättrar ner här borta.

Gung, gung. Men du brorsan, varför är det bara jag som flyger så?

Okej, brorsan, nu flinar vi upp oss så blir vi av med mamma sen. Jag vet precis vad vi ska hitta på för bus...

Här har vi lagt till vid Waterfall beach. Underbar strand med träd som växet ut över stranden och ger skön skugga.

Här är sanden lika vit som på Koh Lipe men betydligt grövre och uppblandad med svarta sandkorn.

Killarna ligger ute och snorklar. Meja sover i skuggan och jag - surprise, surprise - går runt och fotograferar.

På stranden har vi sällskap av dessa glada thailändska män som sätter igång och grillar nyfångad fisk över öppen eld. Det dröjde inte länge innan underbara dofter spred sig längs den lilla sandstranden.

Här har vi förflyttat oss till Koh Adang. Här ligger vi helt ensamma och njuter av skönheten både ovan och under vattenytan.

Meja (på bilden med frisyr som gör att hon ser ut som Dartanjang från berättelsen om Loranga, Masarin och Dartanjang) och Torbjörn.

En trött Meja gosar med snorkellyrisk mamma. Torbjörn har fotat.

Det här är Thailand för mig: Liten smal sandstrand, turkost vatten och en otrolig grönska.

På vägen tillbaka till Lipe ser merparten av kustremsan ut så här. Tänk att så stor del av jordens yta fortfarande är oförstörd. Underbart att kunna njuta av den!

Någon har ritat ett reseminne i stranden. 

Två personer visade sig vara fyra personer men de stuvar in sig i förarhytten och vi kommer tio minuter innan färjan avgår varpå det blir bråttom, bråttom att köpa mat. Färjan ska ta  sex timmar och ombord på båten finns det ingen mat, bara dricka. Några kycklingbaguetter går snabbt att få och vi går ombord  på färjan - ni vet en sådan färja som trafikerade Botkyrka-Ekerö någon gång på 40-talet. Att vara på "soldäck" (ett välvt tak med 40 cm högt staket) är helt uteslutet med två barn varpå vi tar oss ner till "sittsalongen". Trappan ner är precis så bred så vi kan baxa ner Bugaboon. Trappa och trappa förresten, det är mer som en brant vindsstege. Nere i salongen är det en bänk med plats för två personer på var sin sida om mittgången. Mittgången är för smal för vagnen + att det sitter fyra stycken stolpar mitt i mittgången vilket gör det lite extra besvärligt att ta sig fram. Eftersom vi är sist ombord finns det ingen tom bänk kvar åt oss. Även om salongen är knappt halvfull ligger det väskor och jackor på varje bänk. Vi sprider ut oss i salongen tills en vänlig dansk kvinna upplåter sin plats och Tobbe och jag kan får sitta bredvid varandra och hjälpas åt med Meja. Vi gör loss och påbörjar resan...

Självfallet är det den första dagen på flera veckor med klarblå himmel och stekande sol och i salongen öppnas fönster för korsdrag och för en någorlunda dräglig temperatur. Motorljudet i salongen är öronbedövande så det är knappt jag hör Jonas Malmsjös röst när han läser Paganinikontraktet för mig i min iPod. Melker spelar nintendo med en svensk jämnårig tjej och efter en liten stund somnar Meja. De tre första timmarna flyter på ganska okej, vi äter våra kycklingbaguetter, lite godis och förvånas över att ingen annan äter något. Resenärerna får veta att den enda toaletten ombord är ur funktion och att det inte finns något att köpa på båten (dricka that is). Nåväl, vi har så vi klarar oss, vi stannar till vid Koh Ngai, Koh Mook, Koh Chuek och Koh Kradang och människor kliver av och kliver på genom att long tailbåtar lägger till utmed färjans långsidor. 

Strax innan vi ska lägga till vid fastlandet och Trang Hat Yao Pier får vi veta att vi kommer att göra ett halvtimmes stopp där och att det då finns möjlighet att köpa lunch. ??? Hallå. Den information har inte vi fått. Då fanns det ju ingen anledning att släpa på lunch och meka ihop en pastasallad på morgonen. När vi kommer fram och lägger till frågar vi om vi kan stanna kvar på färjan eftersom vi redan har ätit och är mätta. Då släpper de nästa bomb, vi ska byta färja. Detta är ju helt odramatiskt om man är två vuxna med lite större barn eller ännu hellre bara två vuxna. Men med  barn, massa packning och därtill en barnvagn som det tog 10 minuter att ens få på plats i salongen så upplevdes bytet av färja inte som någon småsak. När vi kommer upp på däck så ser vi att båten lagt till utanför en större färja så för att ta oss i land får vi bära alla grejer runt ytterligare en färja. Det hade ju varit bra om det var den färjan vi skulle fortsätta med men det var det förstås inte. Utan upp med all packning på land och då kommer nästa överraskning. Det var inte en halvtimmes stopp, det var en timme och 40 minuters stopp. Tio i ett kom vi fram till piren och halv tre skulle färja fara vidare mot Koh Lipe. En titt på kartan avslöjade att vi inte kommit halvvägs till Koh Lipe än och att vi inte skulle vara där kl 16.00 som utlovats. Nu började jag bli ordentligt irriterar och ni som känner Tobbe och känner till hans tålamod kan ju tänka er vilket humör han var på... just det... katastrofalt dåligt humör. 

Jaha, vad gör man på en liten pir där det finns en väntsal, tre butiker och två restauranger och en landsväg? Vi åt upp sista matsäcken och släppte Meja fri att krypa och springa i väntsalen. Golvet där hade nog inte städats sedan 1969 för Meja var så svart och så skitig så det var rent bedrövligt. Men hon var sitt vanliga glada jag och sprang omkring och uppmanade alla att klappa händerna åt hennes konster och om någon hörsammade hennes önskan besvarade hon den genast med ett leende från öra till öra och visade upp alla sina åtta tänder. Efter lång, lång väntan kom nästa färja in och vi pustade ut när vi såg att den var betydligt större. I salongen fanns det nu fyra galonklädda fåtöljer på var sida om mittgången. Vi satte oss långt fram för att undvika motorljudet. Hettan var tryckande och någon passagerare uppmanade dem att sätta igång ACn eftersom fönstren inte gick att öppna. "ACn??? Den har varit trasig jättelänge." Suck.

I hettan tog det över en timme att söva Meja men sedan sov hon återstående två timmar och tjugo minuter som det tog till Koh Lipe. Tjugo i sex kastade vi ankare strax utanför Pattaya Beach och long tailbåtarna låg som ett pärlband för att hämta upp oss passagerare. Men nu var det ju inte så att alla skulle till samma strand och samma hotell och även om de haft åtta timmar på sig (jämfört med i förhand uppgivna sex) att organisera och systematisera för avstigningen så fanns det ingen struktur eller logik. Kaos och trängsel. Dessutom kraftig sjö så longtailbåtarna guppade med nästan en meters höjdskillnad när vi skulle klättra i båten. Vagnen med Meja i gick bra men Melker höll de på att klämma fast och tappa mellan båtarna varpå han blev ledsen och rädd.

Skönt var bara förnamnet hur vi kände när vi fick sätta oss på golfbilen och blev skjutsade till vårt fina lilla hus på Sita Beach Resort. Då var klockan över sex och vi var två timmar sena. Men här bor vi i varje fall jättebra. Men det ska jag berätta mer om imorgon för nu är julaftonen slut sedan 45 minuter och imorgon är det tidig start då vi har hyrt en egen long tail för att ta oss ut och snorkla.

God jul och gott nytt 2011 önskar familjen Sandén/Unnebäck. Hoppas ni får en lång och härlig julledighet. Jag tar ingen julledighet från bloggen utan komer fortsätter blogga i oförtruten takt. Hoppas ni orkar se lite fler bilder från Thailand. Kramar från oss till er och från mig till dig. Tack för att du läser min blogg!

Två timmar in på jullovet kom Ludwig, Karl, Kaspar och Anna-Karin hem till oss för det stora julbaket. Anna-Karin bistod med två pepparkaksdegar som barnen tog sig an. Utan kavel fungerar det ändå okej med vinflaskor, plastflaskor och plastmuggar och sandformarna fick ersätta pepparkaksformarna. Det gick bra det också. Sett ur ett estetiskt perspektiv blev det kanske inte jordens finaste pepparkakor men de var gjorda med mycket kärlek och därtill var de mycket goda.

Karl och Melker i full gång med baket. En och annan degklump tar genvägen direkt ner i magen istället för omvägen via ugnen. Karl fick avbryta i förtid och var tvungen att lägga sig en stund för att han ätit så mycket deg :-)

Ludwig och Kaspar är också med förstås. Kaspar är yngst (6 år) men gör ändå de överlägset flesta och snyggaste pepparkakorna. Mamma Anna-Karin avslöjar att han är intresserad av bakning och matlagning varpå Kaspar avslöjar för mig att han ska bli kock och öppna egen restaurang när han blir stor minsann. Mmmm, det låter som en god idé för grabben har talang!

Meja är förstås med och ägnar sig åt att äta upp den deg som hamnar på golvet (vilket faktiskt är en ansenlig mängd). Gott tycker Meja.

Aha, här har vi några peppisar.

Och här är Tobbes och mitt bidrag till julbaket. Tack mamma för att du tog med saffran och torrgäst, bullarna blev jättegoda!

Nedan ser ni vår egen tomtenisse.

Alla föräldrar är självklart på plats. Här ser ni Anna-Karin (Karl,  Kaspar och Signes mamma) och Susanne och Peter (föräldrar till William, Ludwig och Leo).

Och här är Magnus som är pappa till Karl,  Kaspar och Signe.

Alla föräldrar får inte plats inne i Salan och det blir trängsel utanför. Tobbe och Meja närmast kameran.

Här får alla barnen i Melkers klass sin efterlängtade thaimedalj. Hela klassen började samtidigt och slutade samtidigt - första gången det sker enligt fröken Agneta. Själv får hon en helt ny klass när hon kommer tillbaka efter jullovet.

Melker visar upp sin medalj. På den står det barnens namn på thailändska och så står det på svenska "Det här har du gjort jättebra. Tack för att du har kämpat på och varit en bra kompis. Vi kommer att sakna dig - hoppas vi ses  igen!".

Karl, Ludwig och Melker har köpt en present till Agneta som de överlämnar efter cermonin. Hon blir jätteglad och det blir ytterligare ett kramkalas innan de ställer upp sig för fotografering. 

Självklart blir det också dans kring julgranen...

Här står grabbarna i kön för att få fika. Ludwig, Melker, Karl och Kalle. Sötnosar!

Melkers åtta veckor på Lilla svenska skolan på Koh Lanta har kommit till sitt slut. Både Melker och vi är jättenöjda med skolan och personalen. Det har känts lugnt, tryggt, roligt och spännande för både barnen och oss. Det har känts vänligt och familjärt. Melker har lärt sig mycket och tagit stora kliv framåt och hittat några nya jättefina vänner vilka vi hoppas kunna hålla kontakten med.

Vi har haft en toppenmysig dag idag. Först en jättefin skolavslutning med medaljutdelning till de barn som ska åka hem, sagor, lekar och så julsånger och dans kring granen, fika och avskedskramar. På eftermiddagen har vi bakat pepparkakor och lussekatter tillsammans med Anna-Karin, Karl, Kaspar och Ludwig med efterföljande fika. Ikväll har vi packat för vår resa till Koh Lipe. Nu är jag så trött och behöver få lite skönhetssömn så planerade inlägg från dagen får vänta tills imorgon. God natt!

Jag kan inte se mig mätt på hav, horisont och solnedgångar. Någon gång i mitt liv vill jag bo vid havet.

Så här ser det ut. På mina fötter och smalben finns det tydligen mycket gott att mumsa i sig tycker de här små rackarna. Hur var det då? Först fick man hjälp att tvätta sig noga innan man fick stoppa ner fötterna i karet. Sedan...

... kittlade det något kolossalt den första minuten. Som vi skrattade... Jag tänkte först att jag inte skulle stå ut mer än någon minut och vi skulle sitta 15 minuter. Men hur det nu var så vande man sig.

Här ser man att massor av fiskar är på väg till Melkers fötter när han precis stoppat i dem.

Så här ser det ut uppifrån. Tiden gick fort och efteråt kändes det faktiskt riktigt skönt. Tobbe konstaterade att fiskarna även ätit upp hans hår på benen. Tur att han inte har så kraftig och synlig hårväxt, då hade det sett kul ut med håriga ben ner till vaden och sedan slätrakat :-)

Den lilla bukten är bara några hundra meter lång. Där finns ett resort, ett par restauranger, en bar och så några enklare bungalows.

Relax Bays restaurang. I trädet hänger en gul hängmatta. Där hängde vi hela dagen och gjorde till vårt camp.

Eftermiddagsfika med bullar och croissants från franska bageriet. Mums.

Meja promenerar på stranden. Hon går allt mer nu, men det är lite ojämn terräng på stranden så ibland får man ta till krypandet igen.

På den lilla stranden fanns miljontals snäckor och koraller och barnen ägnade dem timtal. Melker letade efter fina och stora exemplar medan Meja provsmakade en tredjedel av dem.

Mina fina kids!

Hmm, vilka ser godast ut?

6 000 km till Stockholm (eller Stockpolm som det står på skylten) och 18 500 till Bogota. Lågvatten och longtailbåtarna i den lilla bukten står på grund.

Solen sänker sig över Relax Bay och vi packar ihop efter en härlig och avslappnad dag fast förvissade om att vi kommer återvända hit en gång till innan vi åker hem.

Igår till frukosten tände vi det fjärde ljuset i Melkers egenpysslade adventsljusstake med thailändska snäckor. Mysigt men någon julkänsla är det inte tal om. När Meja vaknar ska vi ut och handla några små julklappar till barnen så de åtminstone kan få några paket var att öppna på julafton.

Baren på nedre botten.

Ett stort träd ger karaktär och ökar myskänslan hos restaurangen. I trädet hänger det fullt med limegröna lyktor.

En våning upp finns det flera bord. På balkongen känns det nästan som om man sitter i trädkronan och äter.

Flera gröna lyktor.

Härifrån kan man också titta ner på dem som för kvällen deltar i cooking classes.

Ett par geckoödlor trivs bra i lampan.

Maten då? Time for lime kör en rullande sjudagarsmeny där det lagas och serveras en sex rätters provsmakningsmeny om dagen. På lördagar, då vi var där, serveras det:

Papaya salad

BBQ Chicken Satay with sauce and salad

The famous “Time for Lime Soup”

Stir-fry seafood with roasted chili paste

Snapper filet with red curry sauce

Mango panna cotta with sweet nuts

Här ser ni snapperfilén. Summa, summarum så var det gott som tusan och ett mycket trevligt ställe. Rekommenderas om ni någon gång har vägarna förbi!

Så här ser det ut. Själva dammen/bassängen (eller vad det nu kan tänkas kallas) är ca 50x50 m och så en brygga ut. I nedre vänstra hörnet är det en bassäng i bassängen och där slängs fisken vi tar upp i för att sedan få tillbaka sin frihet.

Här har vi den trevliga ägaren som är med oss hela tiden. Han kände igen Melker från förra gången vilket var lite kul. Ibland får han hjälp av barnen också när de lyckas slita sig från den populära motorcykeln som de åker fram och tillbaka på. Föraren är 10 år och sedan är de i fallande skala tre till fyra stycken på motorcykeln.

Här har i varje fall minstingen lyckas slita sig en stund och är med och övervakar våra framgångar.

Och framgångar blev det. Av 40 kast hade vi napp på 35 och fick upp 20. De var som galna och hoppade efter betet. Mellan ett och två kilo vägde de styck så de gav i varje fall lite motstånd. Fem olika sorters fisk fick vi upp. Melker och jag fick varsinn tvåkilos. Superkul!

Här har Tobbe fått en fin rackare!

I närbild!

En till!

Meja har vaknat och beskådar fiskefesten från landbacken. Nöjd tjej!

Glad, positiv, nyfiken, snabb, bestämd, pussig, sandig, blöt, smutsig, flirtig, smilfink, busig, rörlig, bullrig. Så är du nu, mest hela tiden, min älskade lilla skatt.

Efter en fredagsfika inne i Saladan efter skolans slut fick vi se den här knosen. Tobbe såg den först när Melker och jag var inne och köpte lördagsgodis på Lanta Diver. Då gick den på gatan. När vi sedan kom ikapp den igen några minuter senare stod den uppflugen på lastbilen. Hur sjutton gick det till? Den är ju ganska hög lastbilen!!!!

Lite längre fram träffar vi på mamma och bebis - mitt på stora vägen och i värsta rusningstrafiken.

Hundra meter längre fram avslöjar vi en apa som sitter i soptunnan och frossar i några rester. När vi närmar oss tar han till flykten upp i ett träd några meter i från oss. När vi stannar till och tittar i skogskanten så har han ett tjugotal kompisar också med sig.

En helt vanlig dag i Thailand alltså!

Här har vi vår tomtenisse, även kallad Toker, med thailändsk tomteluva. Vi köpte två stycken dammiga och smutsiga luvor för 20 bath (ca 5 kr) och gav den ena till Melkers kompis Ludwig. Det var förstås meningen att stjärnorna skulle lysa och blinka i sann thailändsk stil men det var nog 1978 då luvan var ny! Men Melker var nöjd och det är ju huvudsaken.

Pappa och Meja väntar på mat och luciatåg. Efter en timme började luciatåget och efter två timmar (!) kom maten. Någon dricka fick vi aldrig. Den köpte vi i baren bredvid.

På promenad med morfar.

Melker hittar ni på den första stående raden framifrån, näst längst bort.

Årets finaste julpynt hittade jag hos Karolina (som har den super super fina bloggen It's a house) och visade sig komma från EM. Så galet fint! Jag vill ha tre granar, renarna och så så bokstäverna. Någon god vän i t ex Nyköping som har vägarna förbi EM någon dag?

I söndags hyrde vi en fyrhjulsdriven bil för att kunna ta oss längst söderut på Koh Lanta och ner till nationalparken. Vädret var grått och igenmulet på förmiddagen så vi gjorde en omväg och körde ner till Lanta Old Town och gjorde ett besök i templet. Denna staty fann vi utanför templet.

Tillbaka på västra sidan igen och vädret börjar arta sig. Några kilometer söder om Katiang Bay blir vägen katastrofdålig och vi tvekar flera gånger om vi törs fortsätta men så efter några kilometer blir vägen bra igen (!) och vi kommer fram helskinnade. Längs vägen bjuds vi på hissnande utsikt, den grönaste grönskan och vilda apor som springer över vägen och kastar sig i från trädtopp till trädtopp.

När vi parkerar bilen står välkomstkommittén på plats. Ett tiotal apor tittar nyfiket på oss för att se om vi har några godsaker med oss. De är så söta och man vill inget annat än att gå fram till dem men jag är lite reserverad eftersom ett bett från en apa betyder fem sprutor på närmaste vårdcentral. En klasskompis till Melker fick vara med om just det för några veckor sedan. Inget man är sugen på direkt.

Öh, du polarn, har du något krubb till mig va?

Vi stod länge och fascinerades av de fina djuren innan vi påbörjade vår promenad genom parken.

Fyren och den steniga västra stranden. Andlöst vackert.

Den östra stranden består av sand, sand och sand.

När det var tid för lunch fick vi en obehaglig överraskning. Aporna visste förstås mycket väl vad som var på gång och var grymt nyfikna och fräcka. Medan vi gick runt restaurangen lite för att titta på aporna runt omkring så passade en rackare på att hoppa upp på bordet och sno Melkers Coca-Cola. Vi drog en lättnaden suck att den lät bli kameror och plånböcker som också låg på bordet. Melker blev lite ledsen över colan och fick en ny av den snälla tjejen som jobbade på restaurangen (hon var för övrigt själv på restaurangen och vi var de enda gästerna). Medan vi satt och väntade på maten kretsade det apor runt oss och när Torbjörn, med Meja på armen, gick emot en apa och stampade i marken för att mota bort den, visade den istället tänderna och gick emot honom. Alla blev rädda och båda barnen började gråta och det blev helt plötsligt mycket olustigt att vara omringade av apor. Någon minut senare när Melker, Meja och jag satt vid bordet och pappa och Torbjörn gjorde vad de kunde för att hålla aporna på avstånd, kom det en apa smygandes på behörigt avstånd, men shit, vad snabb den var. På bara ett ögonblick hade den rusat fram, hoppat upp på bordet, via Melkers stol, bakom ryggen på honom och snodde hans andra burk coca Cola. Denna burk var dock öppnad så merparten av colan hamnade på golvet. Nu blev det riktig kallabalik när både Melker och Meja grät hysteriskt och var livrätta. Tjejen kom då ut med en slangbella och den minsann var effektiv. Vi behövde bara hålla upp den och aporna sprang iväg all världens väg. Efter det kunde vi i varje fall få i oss lite mat även om ingen av oss njöt nämnvärt av måltiden. Här nedan ser ni den lilla rackaren som tog den första cola-burken. Undrar om han kan öppna burken?

Här är vi på väg hemåt igen. Kolla in de fina husen. Vad fint de ligger inbäddade i grönska och vilken utsikt de har! Rakt ut mot havet (även om det inte framgår av denna bild).

I väntan på att vår städerska ska hinna städa klart i lägenheten stannar vi till Mong bar på Klong Nin Beach för lite förfriskningar. Melker hänger i en solstol.

Tobbe och pappa har fått syn på någt.

Meja vaknar och är sitt vanliga glada och nyfikna jag.

Moi som njuter av en underbart god Watermelon shake. Torbjörn har fotat.

Vad är då på gång?

- Vi har ungefär 3,5 veckor kvar här och nedräkningen känns nära. Några av Melkers klasskamrater och grannar åker hem i början av nästa vecka för att fira jul hemma och det känns att uppbrottet är nära. Jag skriver mentala listor över platser vi vill besöka, aktiviteter vi vill göra och saker jag vill shoppa innan vi åker hem.

- Melker är inne på sina sista skoldagar. Idag har de haft klassens dag och varit hela dagen på Somewhere else på Long Beach där de badat, spelat pingis, fikat och ätit lunch. Imorgon blir det studieresa till templet och ett besök hos munkarna. På fredag har vi avslutningsamtal med Agneta (fröken) och på tisdag är det terminsavslutning.

- På onsdag åker vi till Koh Lipe för glömma bort det faktum att det är julhelg och istället bara bada, snorkla, plocka snäckor, äta och dricka gott och så kramas i massor. Det ska bli härligt.

- Vi håller på och styr om våra sista dagar i Thailand. Tanken var att vi skulle vara kvar här på Lanta tills det var dags att åka hem (bortsett från resan till Koh Lipe och kanske någon dagsutflykt till Phi Phi) men nu tidigarelägger vi vårt flyg upp till Bangkok för att kunna ägna de sista tre, fyra dagarna där. Vi hoppas kunna boka flyget imorgon. Någon som kan tipsa om ett bra hotell i Bangkok?

- Torbjörn springer till tandläkaren var och varannan dag. För några veckor sedan hade han oturen att bita av en del av sin tand. Vilken tur då att han gjorde det här. I Thailand är man otroligt duktiga på tandvård och priset är en fjärdedel.

- Torbjörn har bokat en tid för synundersökning imorgon. Vi har ju vetat i flera år att han ser mycket dåligt på lång sikt men de tidigare försöken han har gjort för att kolla synen har misslyckats då ögonen varit alltför överansträngda p g a stress och för mycket tid framför datorn. Så nu var det bara att passa på. Så mycket mera utvilad än så här blir han inte.

- Vi har återupptagit våra dagliga strandpromenader efter att ha fuskat lite när mamma var här. Men nu är det så varmt vid niosnåret och solen steker så det har nästan varit outhärdligt de senaste dagarna.

- Jag har börjat ledsna på thaimaten och börjar äta mer och mer västerländsk mat. Ikväll gick vi upp till en svensk restaurang nära oss och beställde biffstek med beanaise-sås och raggmunk och fläsk. Som gjort för att misslyckas! Såsen smakade ingenting, ungefär som utspädd påssås och fläsket var inte tillräckligt salt. Hmm, tur att hamburgarna är otroligt goda här nere.

Lata dagar vid poolen. Här är den största och djupaste av de fyra poolerna.

Tropiska växter överallt.

Utsikten från poolbarens takterass över entréen

Palm mot pool.

30 grader i stora poolen och 32 i barnpoolen. Helt okej!

En del av hotellrummen kan nå poolen direkt från balkongen. Så här vill jag bo nästa gång säger Melker.

Meja är nyfiken på morfars mp3-spelare.

Äntligen sol säger Tobbe. Trots idoga försök från min sida att få honom att smörja in sig med solskyddsfaktor så misslyckades jag. Behöver jag berätta vem som har bränt ansiktet idag? "Vad var det jag sa?!" Shit, inte alltför sällan känns det som jag är en ensamstående trebarnsmamma. Suck. :-)

Sista dagen på Koh Lanta för mamma och svärföräldrarna. Imorgon bitti kl 10.00 åker de in till Krabi för att tillbringa det sista dygnet där innan flyget lyfter tidigt på torsdag morgon. Vi tillbringar dagen på deras resort. Molnen biter sig fast och vi får inte se någon blå himmel idag heller (en och halv vecka sedan sist). Det duggar lite emellanåt men vi lämnar inte stranden. Vågorna är dryga metern höga idag när de slår in över stranden. Tidvattnet är högt stora delar av dagen.

Min fina mamma håller humöret uppe trots att hennes plan var att pressa rejält i solen sista veckan. De planerna gick inte i lås. Men lite färg har hon i varje fall fått.

Meja är med resortkillarna och övervakar deras arbete att montera upp ljusslingor.

Svärfar Olle försitter aldrig en chans att ta en tupplur. Han kan somna var som helst, när som helst. Men här är han faktiskt vaken, förvisso nyvaken, men ändock vaken. Det är ju helt uppenbart vem Tobbe brås på i detta avseende. Hi, hi.

Svärmor Gun är en riktig bokmal och har alltid något bra lästips på gång. Morfar och Meja har fått span på något roligt.

Melker kommer efter skolans slut och vi kör lite strandtennis. Vårt rekord är 21 bollar!

Sista middagen tillsammans. Gun och mamma studerar Funky Fish's meny omsorgsfullt. Idag skippar de den västerländska maten och kör på thaimat hela vägen.

I väntan på maten spelar Melker lite fotboll med några thailändare. Här kickar de boll till varandra. Torbjörn har fotat.

Kolla himlen. Vacker inte sant? Jag älskar den där blågrå färgen i olika toner. Torbjörn har fotat.

Middagen är avslutad och Melker får en lektion i thailändska av kvinnan i Inter-tröjan.

Sista kvällen tillsammans och vi tänder ännu en thaiballong. Tack för att ni kom. Det har varit jättemysigt att ha er här!

Utan blixt och utan stativ, men ibland kan även misslyckade kort bli fina. Här ser ni resultatet av Mejas arbete med resortkillarna. Massor av fina ljusslingor.

Det här är Thailand för mig. Smala strandremsor med träd som växer precis i strandkanten och så det turkosa vattnet.

Sanden är så fin, så fin. Som puder och så vit att man nästan blir bländad.

Av lite drivved och en gammal ankarlina fixar man lätt en gunga.

Eremitkräftor fanns det gott om. Jag tror minsann att de hade årsmöte borta vid campingens diskplats. När man tittade ner såg man knappt marken. Överallt var det eremitkräftor och alla gick åt samma håll så det var väl fikapaus i årsmötet. Här har Melker hittat en i modell större som skolkat från mötet och dragit ner till stranden istället.

Ser ni hängmattan? För ett ögonblick önskade jag att det bara varit Tobbe och jag där och vi hade kunnat ligga i varsin hängmatta med varsin pocketbok. Åh, det är njutning för småbarnsföräldrar!

Jag hittade en stor och hel pussmunssnäcka (Melkers namn). Den ska jag smuggla med hem till Sverige.

Här är mina föräldrars bungalow. Gun och Olle bor i en likadan bortsett från att de har två enkelsängar istället för en dubbelsäng. 

Men allvarligt! Hur cool är inte den här folkabussbaren? Så läcker. På taket till förarhytten har de stereon och så blinkar alla ljusslingor förstås. Några barstolar, campingbord och staplingsbara pallar så är puben öppen. För några veckor sedan stod den uppställd i Saladan, nu står den knappt 100 m från vår lägenhet. En mycket bra placering. Vi avslutade kvällen där idag och njöt av några riktigt goda cocktails.

Melker och morfar väntar på sina drinkar. Melker dricker Sprite och pappa en Screwdriver.

- Att krypa är roligt och fort går det. Mamma ska snart ladda upp en film så får ni se hur snabb jag är!

- Ha, de här solsängarna är ingen match för mig. Du brorsan, tar du emot mig nu när jag hoppar?

- I'm on top! I'm the queen of the world!

- Tusan också! Mamma, jag sa ju att vi skulle byta blöja. Den är helt full med saltvatten efter att jag smitit ner till havet och badat lite i strandkanten. Du är alldeles för långsam för mig. He, he. Men sätt fart nu då. Hjälp mig! Jag har ju fastnat!

- Snälla mamma, bara en gång till! Jag lovar, jag fixar det den här gången.

Det blev ett mycket kärt återseende. Det visar sig att han pappas chef ansåg det var en självklarhet att han också skulle ansluta sig till oss andra här nere och därför gett pappa några extra semesterdagar (Världens bästa chef? Hur snällt var inte det?). Så under en lunchrast hade pappa på en ingivelse gått in till resebyrån och hittat en förstaklassbiljett till Krabi för nära nog vrakpris och här stod han nu med en returbiljett hem och två veckor (en vecka efter det att mamma och svärföräldrarna åker hem).

Sedan blev det en dag i konspirationens tecken. De övriga skulle ju få samma överraskning som jag fick när jag öppnade dörren. Melker tog det hela med ro. Hans fröken Agneta ringde till oss vid tolv och berättade att Melker hade ont i magen och ville gå hem. Vi blev inte särskilt förvånade för han hade klagat över magsmärtor under natten men eftersom ingen av oss någonsin åker på magsjuka (peppar, peppar) så var vi inte särskilt oroliga när vi skickade iväg honom till skolan. Nåväl, vi gick i varje fall för att hämta upp honom på skolan och pappa gömde sig bakom knuten på en bungalow. När vi var ett tjugotal meter från bungalown tittade pappa fram och Melker konstaterade att "Där är morfar" varpå han springer de sista metrarna och kastar sig om halsen på honom.

De övriga mötte vi upp för middag nu ikväll vid deras resort och bungalow. Vi släppte av pappa en bit innan så han kunde slinka in bland några andra bungalows och avvakta ett tiotal minuter. Under tiden parkerade vi tuk-tuken och jag frågade om de hade lust att bjuda på ett glas vin. Gun gick ett tjugotal meter från huset för att röka, Olle låg inne i huset och sträckte ut sig och Tobbe, Melker, Meja, jag och mamma satt utanför och pratade när pappa i sakta mak kom gåendes från stranden. Han tog god tid på sig och både Gun och mamma hade gott om tid på sig att upptäcka honom. Mamma som pekade och gestikulerade mot stranden och hela tiden hade blicken riktad mot hans håll såg ingenting! Och Gun tittade länge på pappa varpå hon gick tillbaka till oss och sa till mamma:

- Annette, titta lite diskret på mannen där borta. Är inte han lite lik Bosse?

Då tittar verkligen mamma och utbrister.

- Men det är ju Bosse!

Vilket kramkalas det blev! Imorgon ska vi fixa en bungalow till mamma och pappa som de kan ha tills dess mamma och svärföräldrarna åker hem. Då flyttar pappa in hos oss! Det här var verkligen en mycket trevlig överraskning och Melker har redan bestämt att han och pappa ska åka på fisketripp så fort han blir bättre i magen. Pappa hälsar alla konspiratörer hemma i Sverige och tackar för hjälpen att hålla detta hemligt i tre veckor. Överraskningen gick verkligen i lås. Kramar från oss alla!

När vi kom till hotellet fick vi en välkomstdrink och en liten tallrik med en varm handduk. Svärfar trodde dock att det var något ätligt täckt med kokos så han tog helt sonika och stoppade handduken i munnen. Hi, hi. Vi inledde förstås med ett dopp i poolen. runt poolkanten hade man lagt en ränna med stenar i matchande färger som den lilla muren och som fångade upp vattnet som rann över poolkanten. Fint!

Mamma tar sig en svalkande simtur. Svalkande och svalkande förresten. Med 32 grader i poolen så svalkar det inte särskilt mycket men det är skönt ändå.

Mina fina poolkillar.

En bild från hotellrummet och den coola sänglampan i form av en bug!

Trädgården på hotellområdet är liten men grön och frodig. Det kryllar av orkidéer överallt.

Grönska och vattenbassänger med fiskar och fontäner som porlar.

Fler orkidéer.

Bland bambun hittar jag denna lilla kompis ca 7 cm lång.

Solnedgång från Ao Nang stranden.

En av kvällarna skippar vi de ordnade restaurangerna och äter middag vid ett av de mobila köken på trottoaren. Här är vår kock för kvällen. Maten är hälften så dyr här och minst lika god.

Ett par meter bort hittar vi pannkaksståndet.

Meja får en pannkaka med banan.

Gun och Olle slår till på den här rackaren. 25 cm lång och 15 cm hög. Smakar ungefär som aborre när vi saltat lite och benen är stora så det är inget problem att rensa den.

Här är hela gänget samlat förutom undertecknad.