Till Melker

Idag firar vi dig och det faktum att det är tio år sedan vi blev föräldrar för första gången. Tio år! Det känns lite svårt att greppa faktiskt. Men vi är så oändligt tacksamma att det var just vi som fick bli dina föräldrar. De första dygnen tillsammans med dig var de bästa i våra liv. Kärleken var gränslös och omedelbar och känslan var magisk. Melker betyder ljusets konung och du har verkligen gjort vårt liv så mycket ljusare och rikare sedan du kom till oss. 

I våra ögon har vi inte kunnat få en finare och vackrare pojke än du. Levnadsglad och nyfiken, men också lite försiktig. Lite cool och kaxig ibland men oftast bara en snäll, glad och omtänksam kompis. En sportintresserad och TV-biten ruffstuffs som fått pappas chokladbruna ögon och mammas buslockiga hår. Och som är världens bästa storebror till världens sötaste (och ibland jobbigaste) lillasyster.

På din väg genom livet önskar vi dig inte pengar, framgång och makt. Istället önskar vi dig modet att lita på dig själv och att vara dig själv. Vi önskar dig modet att stå upp för det du tror på och stå för det du har sagt. Vi önskar dig modet att våga följa dina drömmar och se vart de för dig. Vi önskar dig inte en väg utan gropar. Istället önskar vi dig kraften att gå längs den valda vägen. Vi önskar dig vänner för livet och den bästa av hälsa. Och så kärlek förstås. I massor.

Vi älskar dig. Oändligt mycket. Och för alltid. Grattis önskar mamma och pappa. Och så Meja förstås.

I rapsfältet


Härliga höstdagar

Min favoritplats för höstpromenader är slottsträdgården runt Tullgarns slott. Jag älskar de höga och gamla lövträden. De praktfulla ekarna, lindarna på rad och alla kastanjeträd som släpper så vackra kastanjer. Färgskiftningarna så här års är magiska och ramar in de vackra omgivningarna på ett häpnadsväckande sätt. Bilderna tog jag för ett par veckor sedan när hela familjen var där. Medan Meja sov i vagnen och skjutsades runt av Tobbe passade Melker och jag på att plocka kastanjer och vackra löv. Kameran var också med och jag lyckades tigga till mig några foton på lilleman. Min finaste Melker!

Mer än nöjd

Det är en stark underdrift när jag säger att Melker var nöjd med sin födelsedag. Han var mer än nöjd. Mycket mer än nöjd faktiskt. "Mamma, det gör ingenting att det är ett helt år kvar till nästa gång" var omdömet nör jag för första gången låg och kramade en 9-åringen (!) vid läggningen sent i går kväll. Och det måste betraktas som toppbetyg från någon som brukar börja prata om nästa bemärkelsedag inom en vecka från den senaste.
Dagen började som traditonen bjuder med sång och frukost på sängen. Ett jättefint fång rosor från den lokala Ica-butiken fångade i all hast fick bli en enkel födelsedagsbukett.
Frukostbrickan med choklad och vispgrädde, knäckemacka med leverpastej och smörgåsgurka, ljus, serpentiner och så en retro-godiskaktus (som jag någon dag innan kom på att jag ville ge).
Ingen födelsedagsfest utan vimplar.
Dags för tårta. Meja, Torbjörn, Melker och så min pappa Bosse.
Marsipantårta var beställd. Men vid fikat förklarade Melker att han minsann inte tyckte om det gröna, men han ville definitivt ha rosen. Hur menar du nu, hjärtat?
En nöjd 9-åring! Och fattas bara annat när familj och närmaste vännerna kommit och firat en och man har fått följande i present:
Godis, presentkort på Stadium, en bordspennvässare, en ryggsäck, en ny BMX/trickcykel, en pikétröja, innebandybollar, 3 månaders VIP-medlemsskap på MoviestarPlanet, fotbollsskor, mobiltelefon (min gamla iPhone), nya hörlurar och fiskedrag.

Melker 9 år

Vi kickstartar alltid sensommaren med att fira Melkers födelsedag. I morgon - den 16:e augusti - fyller Lilleman 9 år. Lilleman som nu sparar till långt hår, smäller i dörrar, är uppkäftig och alldeles... alldeles underbar däremellan. Liten börjar bli stor, med en jättestor egen vilja, en känsla av att världen är djup orättvis då han "måste göra allting" när vi ber honom bädda sängen och ställa in sin egen disk i diskmaskinen och någon gång i veckan hjälpa till att duka bordet och gå ut med sopporna! Lilla hjärtat!

Däremellan är han världens goaste! Som när han de senaste dagarna ständigt återkommit till att det snart är hans dag och man riktigt ser spänning och förväntan i hans ögon, eller när han och Meja kramas och busar, eller tokskrattar tillsammans med sina vänner eller vid nattningen då vi ligger och kramas och pratar om dagen, om drömmar och alla de stora frågorna om livet och döden och om varför en crosshjälm måste kosta över 1 000 kr.

Mitt hjärta svämmar över av kärlek till denna fräkniga, lockiga soon-to-be nioåring i förpuberteten.

Vänner och familj som har tid och lust är varmt välkomna att komma och fira med oss i morgon kväll. Vi bjuder på middag och fika. Välkomna!

Klassfoto

När Melker slutade på skolan fick vi en cd-skiva fylld med bilder som lärarna tagit under terminen. Ett jättekul minne och roligt för oss föräldrar att se som inte var med under skoldagarna. Häromdagen fick vi även tillsänt oss ett klassfoto på Geckon med fröken Agneta i spetsen. Melker står längst bak till vänster.

Olovlig körning

Melker brukar få köra tuk-tuken inne på gården framför huset. Han kör lugnt och försiktigt och det riktigt lyser om honom när han får köra. Här bryter han dock mot reglerna när han själv startar tuk-tuken och kör runt och fram den (med Meja på) innan någon av oss har hunnit hoppa på. Han beter sig som en obstinat tonåring (på dåligt humör, med bristande respekt och ovårdat språk) just nu och vi har händerna fulla kan jag lova. Någon med erfarenhet som har några tips att ge? Vi känner oss ganska maktlösa just nu!

Skolavslutning ht 2010

Igår hade vi en jättemysig skolavslutning på Lilla svenska skolan. Barnen träffades först i sina respektive klasser klockan nio och sedan var vi föräldrar och övriga anhöriga välkomna klockan halv elva. När vi kom fick alla var sin tomteluva. Det var som ett rött hav av tomtar både i och runt om Salan.
Nedan ser ni vår egen tomtenisse.
Alla föräldrar är självklart på plats. Här ser ni Anna-Karin (Karl,  Kaspar och Signes mamma) och Susanne och Peter (föräldrar till William, Ludwig och Leo).
Och här är Magnus som är pappa till Karl,  Kaspar och Signe.
Alla föräldrar får inte plats inne i Salan och det blir trängsel utanför. Tobbe och Meja närmast kameran.
Här får alla barnen i Melkers klass sin efterlängtade thaimedalj. Hela klassen började samtidigt och slutade samtidigt - första gången det sker enligt fröken Agneta. Själv får hon en helt ny klass när hon kommer tillbaka efter jullovet.
Melker visar upp sin medalj. På den står det barnens namn på thailändska och så står det på svenska "Det här har du gjort jättebra. Tack för att du har kämpat på och varit en bra kompis. Vi kommer att sakna dig - hoppas vi ses  igen!".
Karl, Ludwig och Melker har köpt en present till Agneta som de överlämnar efter cermonin. Hon blir jätteglad och det blir ytterligare ett kramkalas innan de ställer upp sig för fotografering. 
Självklart blir det också dans kring julgranen...
Här står grabbarna i kön för att få fika. Ludwig, Melker, Karl och Kalle. Sötnosar!
Melkers åtta veckor på Lilla svenska skolan på Koh Lanta har kommit till sitt slut. Både Melker och vi är jättenöjda med skolan och personalen. Det har känts lugnt, tryggt, roligt och spännande för både barnen och oss. Det har känts vänligt och familjärt. Melker har lärt sig mycket och tagit stora kliv framåt och hittat några nya jättefina vänner vilka vi hoppas kunna hålla kontakten med.

Framträdande i skolan

Idag var det Melkers klass som stod för fredagens avslutning i skolan. Hela skolan var samlad i Salan liksom intresserade föräldrar. Vi var förstås där och denna gång även i god tid för att få bra platser.
Här har hela klassen tagit plats i väntan på att klockan ska bli kvart i två. Sven och Meja vill också vara med i showen.
Meja är så nöjd över all uppmärksamhet hon får från Melkers klasskompisar.
Det är många som vill komma och titta. Lite pirrigt är det med så stor publik avslöjar Melker.
Nu kan framträdandet börja. Vi fick lyssna på sex sånger, en del på engelska, och en del med rörelser. Barnen har bara haft två veckor på sig att träna och det räckte galant. De var jätteduktiga och vi kunde inte höra en enda miss. Melker är killen i ljusblå tröja som står som nr 6 i mitten.

Inom kort ska vi lägga ut en eller ett par filmsnuttar på Melkers blogg så kan ni höra delar av det fina framträdandet.

Skolstart

Imorgon är det skolstart för den här fina killen. Han är nog lite nervös för det har varit kraftiga humörsvängningar de senaste dagarna och det var inte roligt att gå hem tidigt ikväll när Oskar och Gustav åkte in till Saladan för lite shopping. Förhoppningsvis lägger det sig efter ett par dagar. Håll tummarna för att vädret håller uppe imorgon bitti så att vi kan ta lite bilder från skolan. (Det har regnat lite de senaste dagarna och idag har det regnat hela eftermiddagen och kvällen).

Melkers blogg

Melker har fått en egen blogg som han så smått har börjat uppdatera. Kika gärna in till honom och lämna en kommentar. Då blir han jätteglad!

Finaste killen


Jag älskar det där sneda leendet, de fåtalet fräknar, de bruna ögonen och det rufsiga håret.

Vinterkläder - Check!

Efter jobbet idag mötte jag upp familjen i Skärholmen för att ytterligare bocka av några grejer på att-göra-listan. Barnen behövde vinterkläder. Det har känts lite angeläget att fixa allt sådan innan vi åker eftersom det, dels kan vara svårt att hitta storlekar när vi kommer hem, dels för att vi faktiskt kommer hem den 10 januari och det med stor sannolikt är ganska kallt då. Jag övervägde länge att köpa en overall till Meja hos Kajsa på Busfröt (hon har jättefina overaller!) men eftersom vintersäsongen blir osedvanligt kort för oss och att vi ändå måste byta storlek till nästa vintersäsong så har vi istället bestämt oss för att köpa en begagnad. Och igår på Blocket dök det upp en jättefin PoP-overall i Botkyrka till ett bra pris och då var det ju bara att slå till.
Melker behövde också nya kläder. Detta var tredje gången vi varit runt bland olika butiker för att leta ytterkläder till Lilleman men idag hade vi för avsikt att fatta beslut. Det har visat sig i processen att föräldrar och son, i detta fall, har mycket olika smak. Föräldrar vill ha något diskret, funktionellt, snyggt och användbart. Sonen, å andra sidan vill ha något stormönstrat i 80-talsfärger, typ denna. Ett BIG NO-NO för föräldrarna. Så det blev mycket gråt och tandagnisslan i affären och efter långa förhandlingar så kom vi ut från Stadium med en ny jacka och nya byxor. Supersnygga, enligt föräldrarna. Helt kassa, enligt sonen. Men med muta i form av två valfria mössor och en milkshake på McDonalds så  var vi vänner igen och Melker har nu lovat att sätta på sig grejerna när tiden är inne. Pust! Dessa egna viljor!

Vår lilla fiskare

Bilden är från den 28 augusti när vi var ute på landet och fiskade kräftor.

Best of friends


Syskonkärlek

Så här ser det ut på kvällarna hemma hos oss sedan vi kom hem från BB. Melker vill absolut somna bredvid Meja varje kväll.  Han kryper nära och efter ett antal pussar och vackra ord om hur söt Meja är och hur mycket han älskar henne somnar han tätt intill sin lillasyster. Melker är verkligen förälskad i sin lillasyster och tar alla möjligheter som ges till att gosa med henne. Mitt mammahjärta smälter när jag ser dem tillsammans. Mina kärlekar.

Stackars Melker

Aldrig har jag sett lilleman så hängig som idag. Hela familjen väcktes vid fyratiden i morse av en kokande het och jätteledsen Melker. Sedan dess har den 40-gradiga febern härjat skoningslöst i hans lilla kropp. Min ursprungliga plan var att jobba hemma under dagen eftersom jag hade ett besök inplanerat hos barnmorskan, men istället fick jobb ersättas med gos om omvårdnad och Tobbe fick komma hem och byta av mig under tiden som jag var hos barnmorskan. Just nu är han något piggare efter en varmt bad med efterföljande dusch och nu ligger han här om äter varm nyponsoppa med vaniljglass och små mandelbeskvier. Fick ni också det när ni var små och sjuka?

2-2...

... blev resultatet i Melkers allra första fotbollsmatch. Trosa IFs killar födda -02 mötte idag på förmiddagen Östertälje Boys. Trosa var något bättre i första halvlek medan den andra var Östertäljes. Alla killar var superduktiga och var nöjda med resultatet. Alla killar var verkligen superduktiga!

Trosa anfaller. Melker är längst till höger i bild.

Halvtid och taktiksnack.

Här tackar de domaren och motståndarna med en varm applåd. Melker som nr tre från höger.

Extra roligt var det att familjen Karlsson - pappa Tobias, mamma Sara, storasyster Elvira och lillebror Alfons - kom och hejade. Alfons fyllde 1 år igår och vi var där och firade honom. Mer om det kalaset kan ni läsa om här i Alfons blogg.

Melker 7 år

Det var en sur Melker som väkte oss 07.20 i söndags morse och undrade varför vi aldrig kom och sjöng för honom. Eftersom lilleman varit uppe till elva kvällen innan hade vi tänkt att han i varje fall skulle sova till åtta. Men tjiii fick vi. Jag gjorde ett halvtappert försök för att få honom att somna om men det var dömt att misslyckas så istället slöt vi en pakt om att han åtminstone skulle låtsas sova medan vi fixade frukostbrickan. När vi en stund senare öppnade dörren till tonerna av "Ja må han leva" satt ungen där med världens största leende på läpparna. Så mycket för att låtsas sova!
I det första packet låg en plasthand som man kan skjuta slime med.
I övriga paket låg en Wii-konsol och sex spel till Wii. Vi köpte både konsolen och spelen begagnat av en tioårig kille i Boxholm. Killen hade många bra spel för en sjuåring, bl a Mario Kart och Super Mario Galaxy (Gitarr Hero med tillhörande gitarr hängde också med men det lade vi undan som julklapp.)
Frukostbricka med favoriten för tillfället - varm choklad med vispgrädde och pappas goda bullar, svenska flaggan, ett ljus med en godismachett och så lite serpentiner...
... och så ballonger förstås.

På eftermiddagen kom släkt och många goda vänner för att fira. Till lunch bjöd Melker på sprödbakad torsk, färsk potatis och remoladsås. Vi vuxna åt lax istället och så avslutade vi med marängtårta. Gammelmoster Babban (Tobbes moster) kom med presenten som snabbt blev en favorit och som stått på önskelistan länge - en eltandborste. Av Jocke och Fia med familj fick han en fin gul tröja med stjärnor, en skrivbok, en Kalle Anka tidining och 100 kr. Peter och Pernilla bidrog med 200 kr i reskassan inför den stundande Kinaresan. Av Fredrik och Anna-Karin fick han skor med hjul i hälen (som vi letat med ljus och lyckta efter halva sommaren) och lego. Av farmor och farfar fick han ett armbandsur av märket GUL och av morfar och mormor fick han en bärbar DVD till bilen. Behöver jag säga att lilleman var mer än nöjd med sina presenter?! 

På kvällen när vi packade väskan (Melker tillbringar veckan hos mormor och morfar och följde således med dem till landet i söndags kväll efter firandet) fick jag en stor spontankram och orden: "Det här har varit den bästa dagen i mitt liv". Älskade unge!

Såpbubblor


Tidigare inlägg
RSS 2.0