En liten sessa!

Årets bild 2011 Fotograf: Paul Hansen

Vilken lycka! Det blev en liten prinsessa. Jag blev rörd till tårar när jag såg presskonferensen från Karolinska och Daniel möter pressen för att berätta den stora nyheten. Jag vet ju själv hur han känner just nu. Hur magisk den där första tiden är. På jobbet firade vi med prinsesståra, inte en utan två gånger, och hade jag inte varit inbokad på möten hela dagen hade jag tagit mig ner till Skeppsbron vid lunchtid för att bevittna saluten. I morgon får vi veta vad den lilla ska heta. Jag gissar och hoppas på Astrid.

Mina varmaste gratulationer till Kronprinsessan Viktoria och Prins Daniel! Och till den lilla prinsessan: Välkommen!

Upplev Fotografiska och Nick Brandt!


Elephant Drinking av Nick Brandt

Ett besök på Fotografiska ger verkligen mersmak. Höjdpunkten med besöket, förutom att träffa goda vänner, var Nick Brandts utställning. Hans foton från den Afrikanska savannen och på dess djurliv är inget annat än fantastiska. Brandts avbildning av de majestätiska djuren är att betrakta som portträtt och det är fängslande att se hur han tycks lyckas individernas personligheter i dessa porträtt. Där finns en tydlig skillnad i jämförelse med de vanliga dokumentära bilderna vi är vana att se på dessa djur. Enligt fotografen själv ligger skillnaden i att han aldrig använder telezoom för att ta sina bilder.  Istället försöker han komma så nära djuren som möjligt. Brandts syn på djuren att de har lika mycket rätt att leva på denna planet som en människa avspeglar sig också i bilderna och upplevelsen blir en förnyad respekt för vår planet och den biologiska mångfalden. Om du är det minsta intresserad av foto och/eller djur och natur uppmanar jag dig att besöka utställningen som nyss har öppnat och pågår fram till 8 januari.
Lion before storm av Nick Brandt
Buffalo av Nick Brandt
Ranger holding tusks of killed elephant av Nick Brandt

Inramningen av denna utställning är också den allra bästa. Fotografiska ligger i fantastiska gamla industrilokaler uppförda under 1906-1910 i Jugendstil och med en fasad av de vackraste tegel. Caféet på det översta planet har stora panoramafönster med vacker utsikt mot Skeppsholmen, Kastellholmen och Djurgården och Stockholms skyline. Det är en njutning att bara röra sig runt och uppleva lokalerna.

Vaxholm

Igår gjorde vi en liten utflykt till Vaxholm som ligger ett stenkast från Tynningö där vi spenderar veckan.
Barnen tyckte det var spännande att åka skärgårdsbåt. Här väntar Torbjörn och Meja på att båten ska lägga till ordentligt.

Vi åker förbi vackra Kastellet.
I Vaxholm är det full aktivitet  och båtarna kör kors och tvärs och signaler ljuder hela tiden och markerar att nya båtar lägger ut.
Vi vinkar hejdå till vår båt när den lägger ut igen.
Vi går lite i alla de mysiga butiker som Vaxholm har att erbjuda. Vi hittar bl a till Barnens Handelsbod som är en superfin leksaksbutik.
Den här charmiga ugglan klämde Melker och jag på även när vi var på Illums Bolighus i Köpenhamn. Charmig och tung som tusan.
Ett glasstopp innan vi promenerade ner till Magasinet i Vaxholm.
En söt citattavla jag hittade i en av de små butikerna. Jag blev lite sugen på att göra en lika dan.
En mysig liten naturhamn.

Siggesta gård

För ett par veckor sedan gjorde vi en söndagsutflykt till Siggesta gård efter tips från min bloggvän Lina. Tack för det, vännen. Söndagar är bakluckeloppisdagar på Siggesta gård och jösses vad folk det var. Vi var sena dit och de riktiga fynden hade andra redan gjort så bortsett från Melker som köpte en gosig hund för 10 kr så gjordes inga inköp. Vi köpte hamburgare i orangeriet och satte oss på picknickfilten på gräset och tittade på folk, gick en sväng i affärerna och tittade på kaninerna och de söta kycklingarna. Och vips så hade det gåt två timmar. Nästa gång ska vi testa fotbollsgolf och minigolf.

Göteborg

Hej, hej i semestertider. Hur har ni det? Vi har sedan några timmar landat i vår stuga på Tynningö i Stockholms skärgård som vi hyrt genom jobbet. Fint som tusan är det här. Ni ska få se bilder någon annan dag. Idag tänkte jag visa några semestervilder från några veckor sedan när vi åkte med familjen L till Göteborg.
Här har vi Jocke och Fia utanför deras lilla stuga. Vi bodde i Lisebergsbyn Kärralund och hade två stugor i Stjärnbyn. Vi kan varmt rekommendera det boendet. Fin och välskött camping och det gick smidigt att åka spårvagn till Liseberg och city.
Vi kom ner till Göteborg på onsdag eftermiddag och efter att ha installerat oss i våra stugor tog vi spårvagnen in till city, tog en kort promenad och en fördrink på Bar himmel för att sedan avsluta dagen med en middag på restaurang Räkan.
I mitten av restaurangen finns en bassäng med olika typer av fiskar. Om man beställer räkor så serveras dessa med radiostyrda räktrålare som någon i sällskapet får navigera fram till bordet. Mycket uppskattat om det finns barn i sällskapet!  Mina räkor fick åka många varv innan de nådde mig, men det gjorde å andra sidan inget eftersom Meja hade bestämt sig för att göra precis tvärt emot vad mamma och pappa tyckte den kvällen :-)
Den här Lisebergskaninen var den första vi mötte på torsdagens morgon. Den dök upp från ingenstans när vi satt och åt frukost i vår stuga. Meja var till en början nyfiket skeptisk men så småningom vågade hon också klappa och krama kaninen efter att undertecknad fått visa att det minsann inte var så farligt.
Torsdagens höjdpunkt och enda aktivitet var förstås Liseberg. Vi var där från att det öppnade klockan 11 till klockan tio på kvällen. Och då ska ni veta att det regnade ihållande från klockan 13! Visst var vi tappra?! Här har ni alla härliga ungar vi hade med oss på resan. Bakre raden: Edwin, Julia och Tove (Julias kompis), Meja, Wilmer och Melker. Vilket gäng!
Som alltid i ett stort sällskap finns det ett varierat intresse för karuseller. Jocke åker nog gärna karuseller men hade fördagen lite ryggont och undvek därmed de häftigaste attraktionerna. Fia är en sådan där kyckling ni vet ;-). Torbjörn, Julia, Tove, underteckand och Wilmer åker allt! Melker och Edwin åker alla barnattraktioner och Meja åker det som är anpassat för pluttisar till hennes stora förtrett. Hon hade nog gärna åkt det mesta (trodde hon). Här står Melker och Edwin och väntar på Farfars bil.
Melker får man gå varsamt fram med. Han är tuff på ytan med inte så kaxig på insidan. Han började med karusellerna för det allra minsta för att senare under dagen i varje fall våga sig på barnens bergochdahlbana Rabalder. Men bäst var ändå, enligt hans tycke, ...
... radiobilarna. Shit, vad de körde. Jag skojar inte men jag tror Wilmer och Melker körde 15 gånger var. Fördelen med att det tokregnade större delen av dagen är att de flesta besökare försvann vid 18.00. Är man då tapper och härdar ut ett antal timmar till så får man verkligen valuta för sitt åkband då köerna krymper för att sedan lösas upp helt. Delar av sällskapet sprang runt flera varv och körde Balder i slutet.
Det är så härligt att se lyckan lysa i sitt barns ansikte. Snacka om att han ser målmedveten ut! Här är det Julia som är under attack.
En annan av kvällen höjdpunkter var när Tobbe sent på kvällen efter att konsekvent har förneckat Melker att spela på några chokladhjul tidigare under dagen, går fram till Kexchokladhjulet, säger högt och tydligt "Hur svårt kan det vara?", lägger upp 40 kr, låter Melker välja brickor... och ... vinner på första försöket. Shit, vad kaxig han var under resten av kvällen.
Men gladast blev barnen! 36 stycken kexchoklad! 10 gick direkt till Wilmer och Edwin som inte vann något och hemma fick Elvira och Alfons 3 stycken. Resten portionerar vi ut med jämna mellanrum nu under semestern. Gott! Den stora kartongen har Melker sparat som souvernier. Undrar hur länge jag kommer att stå ut med den hemma?!

På fredagen åkte vi in till city igen och gick en promenad på stan, vidare mot fiskekyrka och tog en lunch på McDonalds innan vi styrde hemmåt igen. En regnig men på det hela taget en bra resa. Och jag fick återigen belägg för min tes att vädret alltid suger i Göteborg. Sveriges framsida, my as! :-) (Nu kommer jag antagligen bli bombarderard med fula kommentare och hotmail).

Mera från Rosendahls trädgård

Det var alltså i tisdags som övriga familjen åkte upp till Stockholm och plockade upp mig efter jobbet vid tretiden. Melker behövde ett nytt regnställ så vi åkte först en sväng till Sickla för att kolla om vi hittade något på rean. Och minsann hittade vi inte både ett regnställ, en adidas tracktop och en snygg skjorta till lilleman. Gott så. Därefter tog vi bilen till söder och parkerade vi Mosebacke och promenderade ner till Djurgårdsbåtarna vid Slussen. Efter en glass utanför Skansen-entréen där vi kollade på alla människor som skulle in och kolla på Allsången så tog vi en promenad runt Djurgården med ett kort stopp vid Rosendahls trädgård. Djurgården är verkligen en oas mitt i stan. Och halv nio en onsdagkväll var det alldeles lugnt, tyst och folktomt på gångstigarna i skogen.
Melker i djup koncentration vid glassintag.
Meja äter bokstavligen med hela ansiktet.
Torbjörn gillar att ha semester.
Nu blir det blommor i massor. Dessa har jag ingen aning om vad de heter men fina är de.
I år har jag fått upp ögon för rosor. Jag har tidigare tyckt de varit starkt överskattade men nu har jag gjort samma resa som jag tidigare gjort med andra "mormorsblommor" så som pelagon och pion.
Vallmokapslarna är också vackra i all sin enkelhet.
Men finnas är de förstås när de blommar.
Vägen fram till caféet var kantad av överdådiga rabatter som gick i grönt, silver, rosa och lila. Vackert, vackert.
Cafét och butiken stänger redan vid 17. Hur man nu kan göra det? Jag är säker på att de så här års utan problem skulle ha gott om besökare fram till och med åtta. Nåväl, fördelen att komma hit efter stängningstid var ju att man i lugn och ro kunde flanera runt och lukta på blommorna.
De här tistlarna är väl ändå för coola?!
Tänk om man hade kunskapen och kunde anlägga en sådan här rabatt själv.
Övriga delar av familjen var väl kanske inte lika entusiastiska som undertecknad. De ägnar sig åt bus och mobilsurf istället :-)

Fish SPA

Igår testade vi äntligen på Fish SPA. Vi var på gång redan våra första veckor här på Koh Lanta när Fredrik och Anna-Carin var här men då hade ingen öppnat för säsongen. Men sedan den 15:e november har de bl a haft ett några hundra meter från vår lägenhet.
Så här ser det ut. På mina fötter och smalben finns det tydligen mycket gott att mumsa i sig tycker de här små rackarna. Hur var det då? Först fick man hjälp att tvätta sig noga innan man fick stoppa ner fötterna i karet. Sedan...
... kittlade det något kolossalt den första minuten. Som vi skrattade... Jag tänkte först att jag inte skulle stå ut mer än någon minut och vi skulle sitta 15 minuter. Men hur det nu var så vande man sig.
Här ser man att massor av fiskar är på väg till Melkers fötter när han precis stoppat i dem.
Så här ser det ut uppifrån. Tiden gick fort och efteråt kändes det faktiskt riktigt skönt. Tobbe konstaterade att fiskarna även ätit upp hans hår på benen. Tur att han inte har så kraftig och synlig hårväxt, då hade det sett kul ut med håriga ben ner till vaden och sedan slätrakat :-)

Eldshow

Varje fredag efter mörkrets inbrott samlas de som vill från lilla svenska skolan för en drink på The Indian. Igår kväll såg vädret länge nyckfullt och de flesta valde att äta middag uppe på huvudgatan eller inne i Saladan. Vi väntade ut regnskuren vid halv sju och när vi gick ut var det molnfritt så vi tog oss ned i vilket fall ner till stranden för middag och drink. Vi hade en jättefin kväll och bjuds på vackert skådespel i form av blixtar långt ute till havs bortanför Phi Phi. Kvällen avslutades med Eldshow. Här bjuder Melker på några bilder.

Four islands

Igår var vi iväg på den första utflykten. Eftersom det fortfarande är lågsäsong så har vissa nationalparker i området ännu inte öppnat så vi fick skjuta på den utflykten som vi först sett ut till fördel för "Four islands". Så här såg upplägget ut för dagen:

08.30  Pick-up från resortet
09.30 Snorkling från Koh Ngai
10.30 Emerald Cave vid Koh Mook
12.00 Lunch, snorkling och avkoppling vid stranden på Koh Kradan
14.00 Snorkling vid Koh Chuek
15.00  Hemfärd och transfer hem till resortet
Här har vi kommit ombord på båten. Jag tror vi var runt 23 personer totalt. Sverige (10 st varav vårt sällskap var 8), Ryssland (7 st), Spanien (2 st), Italien (1 st), Thailand (1 st), Vietnam (2 st) fanns representerade på båten. Kul!
Här har vi kommit fram till Koh Ngai och ska snart hoppa i och snorkla. Tyvärr vart vi besvikna på snorklingen. Inte för att vi inte fick se fina fiskar. Det fick vi. I mängder. Nej, utan för att korallerna var helt täckta av några grön/grå alger som säkert är ett resultat av människans oförmåga att vara rädd om moder jord. Det var lite jobbigt att se faktiskt. Det andra smolket i bägaren var att det var ganska mycket yellow fish (brännmaneter) p g a av det kraftiga regnet dagen innan. Jag hjälpte italienaren att ta lite kor med hans undervattenskamera och i utbyte ska jag få några bilder av honom . Jag ska bara bli kompis med honom på facebook först.
Här har vi kommit fram till Emerald Cave eller Morakot Cave som den heter på Thailändska. Vi hade inga förväntningar någon utav oss när vi kom fram. Vi trodde nog alla att vi skulle simma in i en mörk stor grotta, vara där inne en liten stund och simma ut igen. Så vi bestämde att Tobbe skulle vara kvar med Meja på båten så skulle jag simma in först och komma och avlösa honom efter en liten stund. Tji, fick vi! På bilden vinkar Melker och jag hej då till Tobbe ombord på båten.
Här är nästa sällskap på väg in i grottan. Japaner förstås! Alla på ett långt led där man håller varandra i flytvästen. Gud så roliga de är! De använder både hängslen och svångrem!
Det visade sig att vi skulle simma genom grottor i ca 80 m, bitvis i totalt mörker, för att sedan komma till paradiset! Shit, vad fint det var! Vi simmade ut i en liten lagun med kristallklart turkost vatten och kom upp på en liten sandstrand och fann oss omgivna av höga berg och en otrolig grönska. Känslan var lite grann att stå inuti en krater för det var verkligen höga berg runt omkring oss. "Kratern" var uppskattningsvis ca 100 m i diameter och de omgivande bergen mellan 80 och 100 m höga men eftersom solen står så högt var det soligt och fint nere på stranden. Ingen av oss hade förstås kamera med sig så jag har lånat några bilder från Flickr bara för att ni ska få en känsla.
Till vänster i bild ser ni grottan som vi kom ut igenom.
Med denna bild får man en liten känsla av hur höga de omgivande bergen är. Stackars Tobbe som missade detta.
Vi far vidare till stranden på Koh Kradan. Här har vi lagt till med båten för ett stopp på två timmar.
Här hittade vi den vitaste sanden ni kan tänka er.
Det gick jättebra att snorkla från stranden här. Här ser ni Melker som utan svårigheter snorklade själv på egen hand. Vattnet är mycket salt så det är lätt att hålla sig flytande.
Tobbe i snorkelmundering.
Herrarna Unnebäck
Efter en liten stund dukades det upp en lunchbuffé i skuggan med chicken green curry, chicken tempura, stir fried vegetables, steamed rice, ananas och banan. Mums!
I strandkanten hängde en stock som tjänstgjorde som gunga.
Jag har sagt det förut, jag säger det igen. Grönskan här är magisk.
Liksom blommorna.
Här är vi på väg hem. Nöjda killar...
...men det tar lite på krafterna att simma och snorkla en hel dag...
...varpå alla tre killarna craschade på vägen hem. Meja sov också gott i sin vagn under hela hemvägen. Vi hade verkligen en toppendag. Så nöjda och glada.

Lunchunderhållning på jobbet

Första dagen på jobbet. Zlatan & Co tränade på Söderstadion. Mellberg är snyggast. Jag är typ kär i honom. Mycket trevlig lunchunderhållning.

Idag smäller det!

Idag får de äntligen varandra - Victoria och Daniel. De ser så kära och lyckliga ut och jag håller tummarna för dem att deras dag blir precis vad de alltid har hoppats på. Själv har jag checkat ut från allt. Jag har bokat TV-soffan sedan månader tillbaka och tänker bara avvika från den för att gå på toaletten. Det blir inga finkläder och champagne, snarare jogging och myströja men det är precis så som jag vill ha det!

Reportage

I morse väcktes Melker och jag av Tobbe lite tidigare än vanligt: "Melker, du är med i tidningen". Och minsann där var vi, både Melker, Meja och jag. Det var för några veckor sedan jag blev kontaktad av Carina Fredrixon som arbetar som reporter på Sörmlands nyheter - SN. Hon ville göra ett reportag om inredningsbloggare. Efter mycket letande på Internet hittade hon en flitig inredningsbloggare i SNs upptagningsområde - mig. Ville jag ställa upp? Javisst. Så på torsdagen under sportlovet (minns ni cliffhangern jag gav er här?) kom Carina och fotografen Jenny Palmqvist på besök till vårt sutteränghus här i Trosa. Under ett par timmar pratade vi om inredning och bloggande, vi gick grundlig husesyn, fotograferade och fikade med nybakta scones... och idag kan man skåda resultatet. Inte bara i SN utan även i Katrineholmskuriren, Eskilstunakuriren och Folket (om jag inte är felunderrättad). Jättekul!

Tyvärr finns artikeln inte att tillgå på respektive tidnings hemsida då materialet är exklusivt för prenumeranter och läsare av papperstidningen, men jag ska kontakta SN och höra om jag ändå på något sätt kan publicera artikeln här på bloggen för er som är nyfikna och inte bor i Sörmland.

Till Carina och Jenny vill jag säga tack. Inte bara för ett jättebra reportage men också för en trevlig pratstund och för att ni tillgodosedde Melkers önskan (ni vet vad jag menar).

Till eventuella nya besökare vill jag säga välkommen hit, till min lilla kontaktyta i cyberspace, hoppas du hittar något du gillar och att du kommer tillbaka hit ibland. Skriv gärna en kommentar genom att följa länken under inlägget. Jag blir jätteglad oavsett om det är en hälsning eller det handlar om positiv eller negativ konstruktiv kritik.

Adjö vinter 2009-2010

Adjö, du härliga vinter. Tack för all snö och kyla du bjudit på. Tack för att vi har sluppit all slask. Vi ses väl i december igen?!



Höst i Tullgarns slottspark

Förra fredagen när jag följt Melker till skolan tog jag bilen till Tullgarn och gick med kameran om halsen en lång och kylig promenad. Vädret var grått och trist och vinden nordlig men naturens färgprakt var vidunderlig.


Kulturfnatt med Tommy och Benny

I lördags när vi kokat klart kräftorna (det blev fem omgångar!) så åkte vi hem till Trosa för att äta middag med goda vänner och se finalen på Kulturfnatt - en återkommande dag i Trosa som bjuder på allehanda kulturella aktiviteter. Hemma hos Stefan, Camilla, Klara och Maja njöt vi av en härlig sensommarmiddag i kvällssolen med smaker av grillat. Mums. Sedan bar det av ner till torget för att spana in kvällens stora begivenhet: Tommy Körberg och Benny Andersson (som för övrigt är sommarTrosingar med fritidshus här). Enligt programmet skulle herrarna endast skulle bjuda på en låt men det blev hela fem stycke, bl a Drömmen om Elin, Födelsedagsvals till Mona, Anthem från Chess och så min absoluta favorit: Jag är fattig bonddräng. (Minns ni när Tommy Körberg sjöng den på på minneshögtiden av Astrid Lindgren? Gåshud.) Det är förvisso bara hörsägen men jag hörde att allt de tog i gage i lördags var varsinn korv med bröd. Respekt x1. Härligast var ändå avslutningsrepliken från, jag tror det var, Tommy: "Vi ses på ICA!" Och det stämmer, det är där man ser dem. Benny ofta i stora gummistövlar, någon stormönstrad Hawaii-skjorta och ett par urtvättade shorts. Respekt x2. Att han sedan dubbelparkerar utanför Hamnkrogen med sin Posche Cayenne för att köpa kulglass är ju en helt annan sak :-)

Foto: Jens Alvin för Sörmlands Nyheter

Ibland har man turen att vinna!

Titta vad jag har vunnit: glögg, glöggkola och en söt lite tomte. Tack gulliga Veronika med den fina bloggen Vera med flera som nyligen gjort en nystart med flytt till egen plattform.

Wow...

... vilken kväll vi hade igår. När Daniel, Camilla och Noah åkt hemåt igår eftermiddag strök vi snyggskjortorna och packade övernattningsväskorna och åkte till Tobias, Sara och lilla Alfons i Nyköping. De bjöd de oss och Fredrik och Anna-Carin på en fantastisk middag. Vi halv tio sa vi god natt till Melker som skulle gå och sova tillsammans med Sara och Alfons och tog en taxi ner till Club Tellus. Vid midnatt entrade Eric Gadd scenen och bjöd den lilla publiken på rejäl soultunggung. Jag tror det var tredje eller fjärde konserten vi var på med Eric Gadd och han levererar alltid. Den här gången fick jag även med mig en autograf hem. Tack för det Tobias. Du äger, som Melker skulle ha sagt. Tack allihop för en toppenkväll.

Från vänster: Anna-Carin, Fredrik, Tobias & Torbjörn

Besök på landet

Under onsdagen och torsdagen fick Melker och jag sällskap av släkt och goda vänner. På onsdagen kom våra goda vänner från Trosa på besök. Vädret var ljuvligt och vi spenderade stora delar av dagen nere vid sjön med att fiska, bada och fika, bara för att springa hem emellanåt  för att äta grillade hamburgare till lunch och kyckling med potatissallad till middag. Barnen tittade också till Johans nya kaniner, matade gässen, hönorna och tuppen och stirrade storögt på den stora tjuren Wille.

På torsdagen kom två av mina kusiner med sina barn på besök. Marie har Kevin och Tindra, 6 respektive 4 år och Sandra har ganska nyligen hämtat hem lilla Mio, 1 år, från Thailand. Även här gick sysslingarna igenom hela den ovanstående repertoaren med Melker i spetsen. Vi hade två mysiga dagar på landet innan Tobbe kom och hämtade hem oss på torsdagkvällen. Det blev också en hel del fotograferande och nästkommande två inlägg tänkte jag ägna åt några av dessa bilder, men det får nog dröja till morgondagen, då jag även tänte tala om var vi befinner oss just nu... so stay tuned...

Louise Hoffsten

image298
I dagarna två har jag varit i Linköping för att besöka Transportforum. Efter middagen fick vi njuta till ljuva jazztoner från Ulf Johansson Werre kvartett,  vacker sång och nakna texter av Louise Hoffsten. Här är mina lite ruffiga bilder men det var det bästa jag kunde åstadkomma i mörkret.

Gott nytt år 2008

image283
Vackra vintriga foton funna via Google

Det börjar bli hög tid att summera året som har gått. Här kommer 2007 års lista:

Årets besvikelse: Att två semesterveckor blev helt bortkastade p g a sjukdom.

Årets bok: Det måste väl bli trilogin om Lisbeth Salander och Mickael Blomkvist av Steig Larsson. Många timmars god underhållning för några hundralappar.

Årets break-up: Godaste vänner väljer att gå skilda vägar. Snyft!
Årets bästa: Att bli faster till Noah född 25 juli
Årets dryck alla kategorier: Vatten, tätt följt av rödvin och mjölk.

Årets ekonomi: Mycket god utveckling. Många års slit visar sig till sist i lönekuvertet.

Årets film: Alltid Dirty Dancing. Jag är en hopplös romantiker!
Årets flytt: Marita med familj flyttar till Nyköping. Yiiipiiii!

Årets förändring: Jag byter jobb. Från lektor vid universitet i Karlstad till konsult och forskare på WSP i Stockholm.

Årets garderob: Den har tagit sig något under hösten. Men jag tycker fortfarande att det är hopplöst tråkigt och svårt att hitta kläder.

Årets gåva: Canon EOS 400D (Tack mamma, pappa, Daniel & Camilla)

Årets hurra: Går till mig själv som fixade doktorstiteln.

Årets personliga händelse: Min disputation. En riktig ego-boost och en av de absolut bästa dagarna i mitt liv.

Årets häng: Det måste bara bli Presstop på Centralstationen (5 min 5 dagar i veckan i väntan på tåget) samt i en villa nära vår i Trosa.
Årets inredningsdetalj till hemmet: Min julklapp till Torbjörn (visas snart i ett inlägg)

Årets jag-saknar-dig: Alla goa kollegor vid Karlstads universitet samt vänner som bor i utlandet.

Årets kille: Melker och Noah får dela på titeln

Årets lycka: Varje dag tillsammans med Melker & Torbjörn

Årets låt: "Det är så gott att må gott igen" med Peter LeMarc

Årets löfte: Sänka kraven på mig själv.

Årets misslyckande: Gå ner i vikt och börja motionera.

Årets mest besökta: Fia och Bloglines.com

Årets mest betydelselösa: Att städa. Jag kommer inte att ligga på min dödsbädd och ångra att jag inte städade mer.

Årets mest efterlängtade: Semestern. Jag var verkligen helt slut när den äntligen kom.

Årets mest irriterande: Att jag är så förgjordat disträ hela tiden.

Årets motgång: Jag fick tillbaka min panikångest med allt vad det innebär.

Årets nykomling: Melissa Horn. Hennes debutalbum kommer i februari.

Årets personlighet och förebild: Melker som nästan alltid är glad och positiv.

Årets plagg: Pyjamas
Årets renoveringsprojekt: Pågående sovrumsrenovering.

Årets resa: Till underbara Gotland. Sverige är fantastiskt!

Årets roligaste: Min blogg och alla nya vänner jag har fått igenom den.

Årets shopping: Fondtapeten till sovrummet. Den heter Brich Leaves och kollektionen heter Nordic Leaves och produceras av Fiona-walldesign/Tapet-Café. Jag blir lycklig varje gång jag ser den.
Årets skiva:
"Kärlek i tystnadens tid" med Peter LeMarc

Årets slit: Att få vardagen att gå ihop med heltidsjobb och två och en halv timmas pendling varje dag.

Årets snackis: Klimatet!

Årets snyting: Edwin, 2 år, kastar en kloss i ansiktet på mig och jag får en rejäl blåtira lagom tills jag ska spika avhandlingen.

Årets sorg: Kalles bortgång.

Årets sämsta: Sommarvädret.

Årets tack: Till familj och allra godaste vänner som alltid ställer upp när jag/vi behöver det.

Årets tidning/tidskrift: Digitalfoto för alla och Residence

Årets TV-program: Aktuellt och Roomservice

Årets uttryck: "Det blir aldrig roligare än vad man gör sig"
Årets var-tog-h*n-vägen: Grynet! Elin Ek får gärna damma av sin alldeles underbara TV-profil.

Årets viktigaste: Att makthavarna och omvärlden äntligen vaknat upp inför klimathotet.

Årets visdomsord: "Dance like nobody's watching; love like you've never been hurt. Sing like nobody's listening; live like it's heaven on earth." Mark Twain


Med detta vill jag önska alla läsare en jätterolig nyårsafton med massor av bubbel och god mat samt ett GOTT NYTT 2008.


Tidigare inlägg
RSS 2.0