Det här är en av mina absolut finast vänner - Sofia. Den syster jag aldrig fick. Ni vet en som man pratar med nästan varje dag och om man inte gör det så känns det tomt och märkligt. Som alltid ställer upp och gör det även när man minst förväntar sig det. Som helt oförhappandes kan komma och knacka på och låna Meja ett par timmar så vi får en stund att ägna oss åt det vi vill i den takt vi vill. Som kan plocka upp Meja på dagis när hon ändå har vägarna förbi och som behandlar Melker som om han vore hennes egen. Som bor nära och som gör vårt liv och vår samvaro så enkelt. En person som alltid tänker på andra först och som lärt sig den hårda vägen att värdesätta det vi har här och nu.  Som dubbelt så ofta som vi bjuder på fantastiska måltider och tar initativ till att hitta på roliga saker. Jag är så tacksam att du blivit en så viktig del i mitt liv! Tack!