Annandag jul bjöd på fantastiskt väder så en långpromenad var väl på sin plats. Melker testade sin nya treväxlade cykel och det gick ju hur bra och fort som helst. Extra roligt var det att cykla på stigarna i skogen.




På annandagens lämnade vi Katrineholm och våra föräldrar och åkte hem till Trosa igen. Mellandagarna bjöd på fortsatt fint väder och vi tog grannarna med oss och grillade korv en eftermiddag på ett nytt ställe som vi hört talas om. Några kilometer norrut, längs sörmlandsleden hittade vi en hög fin utkiksplats över Trosa skärgård. Inte helt barnvänligt kanske med branta stup runt om men barnen var duktiga och lekte mitt på platån. Utsikten var magiskt men det var dessa bilder som etsade sig fast i minnet efter dagen:



Melker och Wilmer. Bästa kompisar. Eller, de är mer än bästa kompisar. Nästan som bröder. 98 procent av tiden de tillbringar tillsammans är fylld av högljuda skratt och busiga upptåg. Älskade ungar! De kan driva en till vansinne ibland men det är svårt att vara arg på dem någon längre stund när man ser hur levnadsglada de är och hur roligt de har tillsammans.

Dagen efter gick vi tillsammans upp till Vitalisskolans Q-lanplan för att åka skridskor men den nya planen var så väldrenerad att Christer - skolans ovärderliga vaktmästare - tvingades frysa en iskant runt hela planen först innan han kunde börja spola själva planen. Men det vatten som runnit undan hade bildat en ränna av is och i brist på annant kunde man spela lite hockey där också. Wilmer, Melker och Wilmers lillebror Edwin.

Vacker konst av Farbror Frost. Andlöst vackert.