För några månader sedan hade en av Melkers dagisfröknar med sitt barnbarn till dagis. Alice är 7 år och bor i Stockholm. Samma eftermiddag när vi hämtade Melker fick vi rapporter om att de unga tu fattat tycke för varandra och bl a legat och kramats och pussats under hela vilan. Det var kärlek vid första ögonkastet.

Idag när vi kom till dagis var Alice på besök igen. Enligt fröken tyckte Alice att det var så roligt förra gången och eftersom Alice börjar skolan till hösten skulle det inte bli så många fler tillfällen att hälsa på mormor på jobbet. Konspiratoriskt frågade jag fröken om hon trodde att de skulla ha lika mysigt denna gång och fröken svarade lika konspiratoriskt att "Vi får väl se. Ni får rapport i eftermiddag." Det var en smått generad Melker som vi lämnade med en lika generad Alice i morse.

I eftermiddag, på väg till dagis, ser Tobbe hur Melker och Alice är ute på gården och går och håller varandra i handen. Fröken bekräftar att de inte lämnat varandras sida på hela dagen. Vid middagsbordet ikväll får vi även detta bekräftat av lilleman själv som har en lång utläggning om hur "fin" Alice är. I min ambition att uppfostra Melker till en romantisk kille som är trygg nog att visa känslor inför andra frågar jag om han inte vill göra ett kärlekskort till Alice. Idéen föll i god jord och efter middagen plockade vi fram korrespondenskort, dagisfoton, tuschpennor och glitterlim. Ovan kan ni se det färdiga resultatet. Med kortet på tork stoppade jag om Melker ikväll, varpå han konstaterar: "Mamma, det är härligt att vara kär". Love is in the air.