Eftersom moderkortet på min gamla jobbdatorn lämnade in, var detta inläggs tillkommande länge osäkert, men här kommer så äntligen mitt sista inlägg om sommarens semester. Med god hjälp av Weronica (som är delägare av bloggen En mammas dag), boken Inspiration Gotland av Lena Berglund samt fotografen Roland Hejdströms bildutställning på färjan gjorde jag en (lång!) önskelista vad jag ville se och besöka under vår vistelse.

Under våra sex dagar på ön bjöds vi på ganska osäkert väder vilket passade min agenda utmärkt eftersom jag lätt blir rastlös av strandlivet. Tobba och Melker hade nog föredragit varmare väder och ett lugnare tempo men denna resa var väderguden mig behjälplig. Jag vill här passa på att utfärda en varning att detta utan konkurrens kommer att bli bloggens i särklass längsta inlägg. Även om vi i verkligheten gjorde saker i annorlunda ordning väljer jag här att börja vår resa högst uppe i norr för att avsluta längst ned i Söder.

Den 30 juli, samma dag som Ingmar Bergman gick bort i sitt hem på Fårö, tog vi (helt ovetandes om detta faktum naturligtvis) färjan från Fårösund över till Fårö. Väl på Fårö stannade vi vid caféet Sylvis döttrar och handlade med oss lite gott fikabröd och åkte upp till Fårö fyr längst upp i norr. I lä från den kraftiga vinden bakom vindpinade tallar, fikade vi för att sedan flyga drake, fotogragera och plocka stenar, mussel- och snäckskal. Därifrån fortsatte vi till Langhammars raukar . Här klättrade vi (läs Melker) i raukar, sprang i labyrinter och njöt av det vackra vädret. Helgumannens lilla fiskeläge blev nästa stop följt av ytterligare raukar vid Digerhuvud. En sen lunchen intogs på restaurang Lauters innan vi tog färjan över sundet igen.

Tillbaka på stora ön styrde vi audin mot den blå lagunen, ett kalkbrott med smaragdgrönt (snarare än blått) vatten. Det blåste riktigt ruggit men Tobba och Melker trotsade vädret och tog sig ett dopp. Därefter var det dags att tillgodose killarnas behov av snabba motorer. På Gotland Ring fick Melker och Tobbe se både snabba hojar och bilar, både snabba och långsamma varvtider och både duktiga och mindre duktiga förare. Själv passade jag på att utforska det sprillans nya restaurangen, kolla nya inlägg på mina favoritbloggar via ringens öppna trådlösa nätverk, ladda över bilder till datorn och ta ytterligare 75-talet foton. Efter dryga timmen fortsatte vi söderut mot Skymnings lamm- och pälsgård. Tyvärr stängde de fyra på söndagar och vi kom 10 minuter efter stängningsdags. Istället fortsatte vi den västra kusten söderut till Hallshuks klint för att konstatera att utsikten var hänförande men att vägarna var de sämsta vi någonsin åkt på.

När vi några dagar senare utforskade nordöstra delen av ön var det dagsregn. Men det var ändå där och då som vi (Tobba och jag) hittade resans höjdpunkt. Jag hade läst och hört mycket om Furillen men verkligheten överträffade vida mina förväntningar. Och det var liksom så passande att vädret var grått och regnigt. Det kom liksom verkligen till sin rätt. Allt gick i grått, vitt, svart och björk. Bang&Olufsen. Betong, glas, vass och sten. Avskalat men ändå gemytligt med ylletyg och fårskinn. Vackert så det förslår. Titta och njut av bilderna från Sveriges kanske vackraste hotell.
Många av betongbänkarna och krukorna som finns på Furillen kommer från Skulpturfabriken. På en gård inte långt från Boge kyrka, i en renoverad lada har Stina Lindholm sitt showroom. Alldeles intill ligger en fantastisk liten trädgård med bambu, gräs och betongprodukterna så klart. I ladan inryms också ett litet café. Jag blev verkligen hänförd av de vackra produkterna. Hur kan man få ett så hårt material som betong att se så mjukt ut? Fantastiskt. Tyvärr är produkterna ganska dyra, så vi fick bara med oss fyra små spaljéer därifrån. Och tyvärr tog batteriet i kameran slut så bilderna är inte de bästa varpå jag lånade två katalogbilder från hemsidan.
Alldelse i närheten besökte vi också gravfältet Trullhalsar, Norrlanda fornstuga samt givetvis Roma kungsgård. Där tittade vi på Gotländskt hantverk och glasblåsning. Melker fick ett vackert blått glassmycke av den snälla glasblåsaren och därmed blev han också nöjd med vistelsen. Vi var också och tittade på klosterruinen där man i sommar spelat Shakespears Hamlet. Jag kan tänka mig att det är magiskt att kolla på teater i den miljön, men med en femåring i sällskapet var det förstås inte att tänka på.
Strax norr om Visby ligger Krysmyntagården där vi käkade lunch en dag samt köpte på oss lite kryddor i den mysiga butiken. Lite längre söderut, vid Snäck, finns en liten strand där vi tillbringade några timmar då solen äntligen värmde tillräckligt för att leva lite strandliv.
Vi bodde i Visby där vi hyrde ett mysigt litet gårdshus i ett vanligt villaområde så följdaktligen tillbringade vi sena eftermiddagar och tidiga kvällar i Visby. Mycket finns att säga om den vackra gamla hansastaden men jag låter bilderna tala för sig själva.

Den finaste dagen lyckades vi pricka in Kneippbyn med tillhörande vattenland och Villa Villekulla. Bortsett från Masken som Melker tyckte var läskig så var det en trött och lycklig kille som efter sex timmar i nöjesparken och en runda äventyrsgolf somnade in i baksätet på vägen tillbaka till Visby.

De vackraste naturupplevelserna hittade vi, tillsammans med Fårö, på södra Gotland. Kustvägen längst ner på sydvästra delen av ön är oslagbar

Oj, oj, oj. Jag skulle kunna skriva mycket mer men jag nöjer mig här. Har du orkat läsa hela inlägget är du verkligen en trogen läsare och jag tackar dig för att du tittar in ibland. Jag uppskattar verkligen ditt besök oavsett om du lämnar kommentarer och avtryck eller ej. Tack och välkommen tillbaka! Kram.