Det snöar, och snöar och snöar. Och jag tycker det är mysigt, mysigt och mysigt. Men det för ju onekligen med sig en hel del jobb också, t ex skottning. Jag har sett att grannarna de senaste dagarna har skottat av sina platta garagetak för att undvika takras. Själva har vi tittat på altantaket och tänkt och ta oss an det några dagar nu. Men idag skulle det bli av. Vid middagstid ikväll satt hela familjen samlade och jag berättade för Melker att jag hoppade från vårt garagetak när jag var liten och det var mycket snö och att om han ville så skulle han få hoppa från altantaket ikväll nu när det finns mycket snö och en mamma och pappa som övervakar buset.

Väl ute kröp Tobbe upp på taket och skottade ner all snö - minst 50 cm - medan Meja sov i vagnen och Melker och jag roade oss med att göra snöänglar och åka stjärtlapp i slänten. När snön var borta från taket frågade vi om Melker ville hoppa. Han tvekade länge och väl. Han klättrade upp på stegen bara för att klättra ner igen. Sedan klättrade han upp igen och stod där och tvekade för att sedan klättra ner igen. Så där höll det på en lång stund. Han ville men vågade inte riktigt. Så jag frågade om han vågade hoppa om jag hoppade först. Jo, det skulle han göra. Jag klättrade upp på taket, stod upp och hoppade... och landade. Men jag landade inte där all snö från taket låg. Istället fick jag hjärnsläpp och fick för mig att det var mjukare att hoppa vid sidan om där bara den naturliga snön låg och visst... de första 70 cm var mjuka men jag for rakt igenom och slog fötterna hårt i den kälade marken. Nu sitter jag här i soffan och har ont i vänster häl och skitont i högerfoten. Och inte lär det väl kännas bättre i morgon. Så klantigt. Vilken idiot man är!

Note to oneself: JAG ÄR INTE 20 ÅR LÄNGRE!

PS1 Det är nu helt okej att skratta högt åt min dumhet och skriva spydiga kommentarer till detta inlägg. Det är jag värd. Suck.

PS2 Jo då, Melker vågade hoppa till slut, men klok som han är min son hoppade han i de stora högarna, både en, två och tio gånger.