I lördags var det dags för Melkers andra sammandrag sedan han gjorde comeback till innebandyn i slutet av november. I det första sammandraget, som ägde rum i Mariefred helgen innan jul, förlorade Trosa-Edanö samtliga tre matcher mot Mariefred, Torshälla och Järna-Hölö. I lördags hade vi hemmaplan och Mariefred, Järna-Hölö och Katrineholm var inbjudna.  I första matchen mot Järna-Hölö (som de förlorade med 9-2 förra omgången) gick det nu bättre även om det blev en förlust med 6-8. Mot Katrineholm blev det en överlägsen seger med 16-1 varav Melker gjorde ett mål. I sista matchen besegrade de Mariefred med 6-4 och även i denna match gjorde Melker ett mål. De är så duktiga och gulliga alla små killar och tjejer när de spelar och att förlora det gör inget, de ser lika glada ut för det. Sammantaget var det en jättemysig eftermiddag och kväll med roliga och fartfyllda matcher och god stämning tillsammans med trevliga föräldrar.

Meja, för dagen iklädd Hello Kitty mundering som hon fått av sin moster och morbror, tog det hela med ro och sov merparten av tiden gott i sin vagn

Vår lilla Smula har hunnit bli nästan 8 veckor. Du är så lättsam, så nöjd, så glad och så nyfiken. Huvudet går som på en uggla på dig hela tiden och du betraktar världen med stora blå ögon. Mammas minsta lilla sötnos.

De första lökarna - denna gång i blå toner - har flyttat in i allrummet. Några meter längre bort står en bukett ljust rosa tulpaner. Färska blommor är en vardagslyx jag gärna unnar mig, speciellt nu när jag är hemma mycket och hinner njuta av dem.

Livfulla Sara följer med oss hem efter skolan och mellan kramar och bus ritar de en hel del fina alster. Gulligast var de när Melker låg på mage i soffan och Sara låg på mage på Melker och de tittade på TV. Jag vågade inte förstöra stunden med att ta fram kameran. Så söta och så goda vänner.

Vintern - med dess tjocka snötäcke - tvingar rådjuren att söka mat i villaträdgårdarna.

Idag när jag hämtade Melker i skolan ville han ta med en kompis hem. Men idag var det en sådan dag så jag bara inte orkade ha ansvaret för ytterligare ett barn även om de börjar bli så stora så att de sköter sig mycket själva. För att blidka en sur sjuåring fick jag istället anstränga mig lite extra. När vi lekt med lego och bilar och byggt med magneterna så drog vi igång den mycket uppskattade julklappen från morfar och mormor - den nya discolampan. På en kvart drog vi igenom alla tre skivorna, som vardera innehåller 23-24 låtar, och som ingår i Absolute Kids Greatest Hits. Ni kan ju själva räkna ut hur många takter av varje låt vi hann lyssna på, men dansade gjorde vi så det stod härliga till. Han har några riktigt roliga moves så man bara viker sig av skratt. Och självförtroende är det absolut inget fel på. Han är "typ lika bra som Michael Jackson var på att dansa".

En bild från morgonens promenad. Klocktornet vid Trosa stads kyrka.

Vi städar ut julen. LIka mysigt som det är att ta fram julsakerna till den första advent, lika befriande är det att plocka undan alla tomtar och röda detaljer. De vita stjärnorna och snöflingorna i glas får dock hänga kvar så länge som snötäcket ligger kvar. 

Melker leker hemma hos William så Tobbe, Meja och jag passar på att ta en promenad och gå in på banken för att starta ett fondsparande av Mejas barnbidrag. På vägen hem går promenaden genom de äldsta delarna av Trosa där snön bildar ett vitt täcke över hela landskapet. 

Skolans vaktmästare Krister har ägnat delar av jullovet till att spola Q-lanplanen och nu är isen klar att åka på. Idag är det premiäråkning. Melker lyser som solen även om underlaget är lite knögligt. 

Kylan håller i sig. Naturen skapar vacker konst på ett av våra fönster.

Vardag och skolstart. Mamma kommer och hälsar på. Vi tar en promenad förbi Nilssons konditori och köper semlor som vi mumsar på hemma. På bordet står dessa engångsljus som jag fått i middagspresent av Fia.

Mamma lagar jättegod fisk- och skaldjurssoppa medan jag ammar Meja. Värmande och jättegott.  

Nyårsnatten. Tappra barn har pressat sig för att se fyrverkerierna vid tolvslaget. Här har Wilhelm kraschat i Anna-Carins knä. Ena sekunden var han vaken, i nästa sov han. Klockan är strax efter ett.

 

Bio för pappor och söner i Heron City. Sofia och jag tar varsin latte och strosar lite i affärer. Meja sover gott i famnen och i vagnen.

 

Mysdag hemma. Meja och Torbjörn läser nyheter på nätet medan Melker leker med kompisar och jag sorterar bildmapparna på alla datorer och flyttar över och säkerhetskopierar till den externa hårddisken. Jag skapar en ny bildmapp för 2010.

 

 

Meja sover gott på fårskinnet som vi köpte till henne på Gotland i somras. Minsta och finaste fossingen.

 

 

Utflykt till Norrköping och Busfabriken. Tryckluftsgevär, rutchbanor, klätterställningar, studsmattor, fotboll och bollhav. Himmelen för en sjuåring med mycket spring i benen.

Under dagen besöker vi min mormor, farmor och även min morfar. Den senare har jag inte träffat på flera år. Det har bara inte blivit av. Utan någon som helst anledning. Men han kommer inte finnas för alltid så jag fattar beslutet och det känns bra när vi ger varandra en lång kram. Melker bubblar på och snackar med gammelmorfar som om de sågs senast igår. Det är härligt med barn. Det blir sällan krystat. Allt känns bara naturligt. När vi går därifrån lovar jag att det inte ska dröja lika lång tid innan nästa gång.

Måndag och tillbaka till verkligheten. En och en halv månad av extra mycket familjetid är till ända och vardagen med dess rutiner står för dörren. Och faktiskt känns det inte så dumt att ställa dygnet till rätta igen även om det var lite tugnt i morse när klockan ringde halv sju för mig och tio i sju för barnen (Tobbe var vid det laget redan på jobbet).

Vardag, ja, och dessutom ett nytt år - ett oskrivet blad som inspirerar till nystart och löften. Förra årets nyårslöfte - att utveckla mig själv som fotograf - infriades aldrig. Visst, jag hade påbörjat Mikaelas kurser i fotografering och photoshop men något kom emellan och jag fullföljde dem aldrig så till vida att jag verkligen lärde mig kursernas hela innehåll. Jag köpte böcker som jag läste från pärm till pärm men jag omvandlade aldrig de nuvunna teoretiska kunskaperna till praktisk användning. Men nu ska det bli ändring. Och så mycket bättre förutsättningar än dem jag har nu kommer nog inte. Att vara mammaledig med en liten bebis inspirerar inte bara till en ökad användning av kameran, det ger också lite mera fritid och så här års även dagsljus att ägna sig åt fotograferingens ädla konst.

Kloka, insiktsfulla och stilsäkra Weronica inspireras (liksom jag) av Ali Edwards outsinliga engagemang att dokumentera familjelivet och vardagen och utmanar därför sig själv och andra att med kamerans hjälp dokumentera vardagen i större utsträckning. Under parollen "Se vardagen" utmanas frivilliga att knäppa bilder varje dag på något i livet. Något vardagligt. Det kan vara stort eller smått.

Jag antar utmaningen och ser det som ett sätt att sätta press på mig att fotografera mera och därmed förhoppningsvis utvecklas i egenskap av fotograf.  Jag vågar inte lova att det vid årets slut kommer att finns 365 foton i mappen på datorn med samma namn. Jag vågar heller inte lova att alla bilder kommer att presenteras här.
Men jag börjar med goda ambitioner så får vi se hur långt jag kommer. För att ge utmaningen dess rätta inramning har jag liksom Weronica och ett flertal andra klickat hem Alis 365-dagars kit från Designer Digitals. Under morgondagen rivstartar jag med att presentera bilder från den första till den tolvte januari. Nu har startskottet gått. Wish me luck!