Efter en fredagsfika inne i Saladan efter skolans slut fick vi se den här knosen. Tobbe såg den först när Melker och jag var inne och köpte lördagsgodis på Lanta Diver. Då gick den på gatan. När vi sedan kom ikapp den igen några minuter senare stod den uppflugen på lastbilen. Hur sjutton gick det till? Den är ju ganska hög lastbilen!!!!

Lite längre fram träffar vi på mamma och bebis - mitt på stora vägen och i värsta rusningstrafiken.

Hundra meter längre fram avslöjar vi en apa som sitter i soptunnan och frossar i några rester. När vi närmar oss tar han till flykten upp i ett träd några meter i från oss. När vi stannar till och tittar i skogskanten så har han ett tjugotal kompisar också med sig.

En helt vanlig dag i Thailand alltså!

I söndags hyrde vi en fyrhjulsdriven bil för att kunna ta oss längst söderut på Koh Lanta och ner till nationalparken. Vädret var grått och igenmulet på förmiddagen så vi gjorde en omväg och körde ner till Lanta Old Town och gjorde ett besök i templet. Denna staty fann vi utanför templet.

Tillbaka på västra sidan igen och vädret börjar arta sig. Några kilometer söder om Katiang Bay blir vägen katastrofdålig och vi tvekar flera gånger om vi törs fortsätta men så efter några kilometer blir vägen bra igen (!) och vi kommer fram helskinnade. Längs vägen bjuds vi på hissnande utsikt, den grönaste grönskan och vilda apor som springer över vägen och kastar sig i från trädtopp till trädtopp.

När vi parkerar bilen står välkomstkommittén på plats. Ett tiotal apor tittar nyfiket på oss för att se om vi har några godsaker med oss. De är så söta och man vill inget annat än att gå fram till dem men jag är lite reserverad eftersom ett bett från en apa betyder fem sprutor på närmaste vårdcentral. En klasskompis till Melker fick vara med om just det för några veckor sedan. Inget man är sugen på direkt.

Öh, du polarn, har du något krubb till mig va?

Vi stod länge och fascinerades av de fina djuren innan vi påbörjade vår promenad genom parken.

Fyren och den steniga västra stranden. Andlöst vackert.

Den östra stranden består av sand, sand och sand.

När det var tid för lunch fick vi en obehaglig överraskning. Aporna visste förstås mycket väl vad som var på gång och var grymt nyfikna och fräcka. Medan vi gick runt restaurangen lite för att titta på aporna runt omkring så passade en rackare på att hoppa upp på bordet och sno Melkers Coca-Cola. Vi drog en lättnaden suck att den lät bli kameror och plånböcker som också låg på bordet. Melker blev lite ledsen över colan och fick en ny av den snälla tjejen som jobbade på restaurangen (hon var för övrigt själv på restaurangen och vi var de enda gästerna). Medan vi satt och väntade på maten kretsade det apor runt oss och när Torbjörn, med Meja på armen, gick emot en apa och stampade i marken för att mota bort den, visade den istället tänderna och gick emot honom. Alla blev rädda och båda barnen började gråta och det blev helt plötsligt mycket olustigt att vara omringade av apor. Någon minut senare när Melker, Meja och jag satt vid bordet och pappa och Torbjörn gjorde vad de kunde för att hålla aporna på avstånd, kom det en apa smygandes på behörigt avstånd, men shit, vad snabb den var. På bara ett ögonblick hade den rusat fram, hoppat upp på bordet, via Melkers stol, bakom ryggen på honom och snodde hans andra burk coca Cola. Denna burk var dock öppnad så merparten av colan hamnade på golvet. Nu blev det riktig kallabalik när både Melker och Meja grät hysteriskt och var livrätta. Tjejen kom då ut med en slangbella och den minsann var effektiv. Vi behövde bara hålla upp den och aporna sprang iväg all världens väg. Efter det kunde vi i varje fall få i oss lite mat även om ingen av oss njöt nämnvärt av måltiden. Här nedan ser ni den lilla rackaren som tog den första cola-burken. Undrar om han kan öppna burken?

Här är vi på väg hemåt igen. Kolla in de fina husen. Vad fint de ligger inbäddade i grönska och vilken utsikt de har! Rakt ut mot havet (även om det inte framgår av denna bild).

I väntan på att vår städerska ska hinna städa klart i lägenheten stannar vi till Mong bar på Klong Nin Beach för lite förfriskningar. Melker hänger i en solstol.

Tobbe och pappa har fått syn på någt.

Meja vaknar och är sitt vanliga glada och nyfikna jag.

Moi som njuter av en underbart god Watermelon shake. Torbjörn har fotat.

Vad är då på gång?

- Vi har ungefär 3,5 veckor kvar här och nedräkningen känns nära. Några av Melkers klasskamrater och grannar åker hem i början av nästa vecka för att fira jul hemma och det känns att uppbrottet är nära. Jag skriver mentala listor över platser vi vill besöka, aktiviteter vi vill göra och saker jag vill shoppa innan vi åker hem.

- Melker är inne på sina sista skoldagar. Idag har de haft klassens dag och varit hela dagen på Somewhere else på Long Beach där de badat, spelat pingis, fikat och ätit lunch. Imorgon blir det studieresa till templet och ett besök hos munkarna. På fredag har vi avslutningsamtal med Agneta (fröken) och på tisdag är det terminsavslutning.

- På onsdag åker vi till Koh Lipe för glömma bort det faktum att det är julhelg och istället bara bada, snorkla, plocka snäckor, äta och dricka gott och så kramas i massor. Det ska bli härligt.

- Vi håller på och styr om våra sista dagar i Thailand. Tanken var att vi skulle vara kvar här på Lanta tills det var dags att åka hem (bortsett från resan till Koh Lipe och kanske någon dagsutflykt till Phi Phi) men nu tidigarelägger vi vårt flyg upp till Bangkok för att kunna ägna de sista tre, fyra dagarna där. Vi hoppas kunna boka flyget imorgon. Någon som kan tipsa om ett bra hotell i Bangkok?

- Torbjörn springer till tandläkaren var och varannan dag. För några veckor sedan hade han oturen att bita av en del av sin tand. Vilken tur då att han gjorde det här. I Thailand är man otroligt duktiga på tandvård och priset är en fjärdedel.

- Torbjörn har bokat en tid för synundersökning imorgon. Vi har ju vetat i flera år att han ser mycket dåligt på lång sikt men de tidigare försöken han har gjort för att kolla synen har misslyckats då ögonen varit alltför överansträngda p g a stress och för mycket tid framför datorn. Så nu var det bara att passa på. Så mycket mera utvilad än så här blir han inte.

- Vi har återupptagit våra dagliga strandpromenader efter att ha fuskat lite när mamma var här. Men nu är det så varmt vid niosnåret och solen steker så det har nästan varit outhärdligt de senaste dagarna.

- Jag har börjat ledsna på thaimaten och börjar äta mer och mer västerländsk mat. Ikväll gick vi upp till en svensk restaurang nära oss och beställde biffstek med beanaise-sås och raggmunk och fläsk. Som gjort för att misslyckas! Såsen smakade ingenting, ungefär som utspädd påssås och fläsket var inte tillräckligt salt. Hmm, tur att hamburgarna är otroligt goda här nere.

Lata dagar vid poolen. Här är den största och djupaste av de fyra poolerna.

Tropiska växter överallt.

Utsikten från poolbarens takterass över entréen

Palm mot pool.

30 grader i stora poolen och 32 i barnpoolen. Helt okej!

En del av hotellrummen kan nå poolen direkt från balkongen. Så här vill jag bo nästa gång säger Melker.

Meja är nyfiken på morfars mp3-spelare.

Äntligen sol säger Tobbe. Trots idoga försök från min sida att få honom att smörja in sig med solskyddsfaktor så misslyckades jag. Behöver jag berätta vem som har bränt ansiktet idag? "Vad var det jag sa?!" Shit, inte alltför sällan känns det som jag är en ensamstående trebarnsmamma. Suck. :-)

Sista dagen på Koh Lanta för mamma och svärföräldrarna. Imorgon bitti kl 10.00 åker de in till Krabi för att tillbringa det sista dygnet där innan flyget lyfter tidigt på torsdag morgon. Vi tillbringar dagen på deras resort. Molnen biter sig fast och vi får inte se någon blå himmel idag heller (en och halv vecka sedan sist). Det duggar lite emellanåt men vi lämnar inte stranden. Vågorna är dryga metern höga idag när de slår in över stranden. Tidvattnet är högt stora delar av dagen.

Min fina mamma håller humöret uppe trots att hennes plan var att pressa rejält i solen sista veckan. De planerna gick inte i lås. Men lite färg har hon i varje fall fått.

Meja är med resortkillarna och övervakar deras arbete att montera upp ljusslingor.

Svärfar Olle försitter aldrig en chans att ta en tupplur. Han kan somna var som helst, när som helst. Men här är han faktiskt vaken, förvisso nyvaken, men ändock vaken. Det är ju helt uppenbart vem Tobbe brås på i detta avseende. Hi, hi.

Svärmor Gun är en riktig bokmal och har alltid något bra lästips på gång. Morfar och Meja har fått span på något roligt.

Melker kommer efter skolans slut och vi kör lite strandtennis. Vårt rekord är 21 bollar!

Sista middagen tillsammans. Gun och mamma studerar Funky Fish's meny omsorgsfullt. Idag skippar de den västerländska maten och kör på thaimat hela vägen.

I väntan på maten spelar Melker lite fotboll med några thailändare. Här kickar de boll till varandra. Torbjörn har fotat.

Kolla himlen. Vacker inte sant? Jag älskar den där blågrå färgen i olika toner. Torbjörn har fotat.

Middagen är avslutad och Melker får en lektion i thailändska av kvinnan i Inter-tröjan.

Sista kvällen tillsammans och vi tänder ännu en thaiballong. Tack för att ni kom. Det har varit jättemysigt att ha er här!

Utan blixt och utan stativ, men ibland kan även misslyckade kort bli fina. Här ser ni resultatet av Mejas arbete med resortkillarna. Massor av fina ljusslingor.

Det här är Thailand för mig. Smala strandremsor med träd som växer precis i strandkanten och så det turkosa vattnet.

Sanden är så fin, så fin. Som puder och så vit att man nästan blir bländad.

Av lite drivved och en gammal ankarlina fixar man lätt en gunga.

Eremitkräftor fanns det gott om. Jag tror minsann att de hade årsmöte borta vid campingens diskplats. När man tittade ner såg man knappt marken. Överallt var det eremitkräftor och alla gick åt samma håll så det var väl fikapaus i årsmötet. Här har Melker hittat en i modell större som skolkat från mötet och dragit ner till stranden istället.

Ser ni hängmattan? För ett ögonblick önskade jag att det bara varit Tobbe och jag där och vi hade kunnat ligga i varsin hängmatta med varsin pocketbok. Åh, det är njutning för småbarnsföräldrar!

Jag hittade en stor och hel pussmunssnäcka (Melkers namn). Den ska jag smuggla med hem till Sverige.

Här är mina föräldrars bungalow. Gun och Olle bor i en likadan bortsett från att de har två enkelsängar istället för en dubbelsäng. 

Men allvarligt! Hur cool är inte den här folkabussbaren? Så läcker. På taket till förarhytten har de stereon och så blinkar alla ljusslingor förstås. Några barstolar, campingbord och staplingsbara pallar så är puben öppen. För några veckor sedan stod den uppställd i Saladan, nu står den knappt 100 m från vår lägenhet. En mycket bra placering. Vi avslutade kvällen där idag och njöt av några riktigt goda cocktails.

Melker och morfar väntar på sina drinkar. Melker dricker Sprite och pappa en Screwdriver.

När vi kom till hotellet fick vi en välkomstdrink och en liten tallrik med en varm handduk. Svärfar trodde dock att det var något ätligt täckt med kokos så han tog helt sonika och stoppade handduken i munnen. Hi, hi. Vi inledde förstås med ett dopp i poolen. runt poolkanten hade man lagt en ränna med stenar i matchande färger som den lilla muren och som fångade upp vattnet som rann över poolkanten. Fint!

Mamma tar sig en svalkande simtur. Svalkande och svalkande förresten. Med 32 grader i poolen så svalkar det inte särskilt mycket men det är skönt ändå.

Mina fina poolkillar.

En bild från hotellrummet och den coola sänglampan i form av en bug!

Trädgården på hotellområdet är liten men grön och frodig. Det kryllar av orkidéer överallt.

Grönska och vattenbassänger med fiskar och fontäner som porlar.

Fler orkidéer.

Bland bambun hittar jag denna lilla kompis ca 7 cm lång.

Solnedgång från Ao Nang stranden.

En av kvällarna skippar vi de ordnade restaurangerna och äter middag vid ett av de mobila köken på trottoaren. Här är vår kock för kvällen. Maten är hälften så dyr här och minst lika god.

Ett par meter bort hittar vi pannkaksståndet.

Meja får en pannkaka med banan.

Gun och Olle slår till på den här rackaren. 25 cm lång och 15 cm hög. Smakar ungefär som aborre när vi saltat lite och benen är stora så det är inget problem att rensa den.

Här är hela gänget samlat förutom undertecknad.

På morgonen när man kommer ut på stranden har hundratusentals små krabbor grävt ner sig i små gropar och sprätt upp sand som bildar de mest fantastiska mönster. Det ser ut som små månlanskap i miniatyr. Förunderligt vackert!

1. Här bor vi och här började resan. 2. Första stoppet var att plocka upp våra föräldrar som bor lite längre söderut och på en annan strand (Long Beach). 3. Ett snabbt stopp hos elefanterna vi besökte för drygt en vecka sedan. Denna gången köpte vi lite bananer och matade minstingen i elefantfamiljen. En liten pojke på fyra år endast 600 kg tung. 4. Lanta Old Town. 5. Sang-Ga-U (Sea Gypsy Village) 6. Gummiplantage. 7. Lookout. 8. Kantiang Bay och restaurangen Same, same but different.

I Lanta Old Town hittade vi chilli på tork. Vackert!

På Mango House i Lanta Old Town - där vi stannade en stund för att släcka törsten - sålde de roliga hattar.

När fullmåne infaller under november månad (igår) firar thailändarna Loy Krathong som en festival/högtid då man sätter ut små vackra båtar och ber havet om ursäkt för att vi har smutsat ner det.

I den lilla byn Sang-Ga-U bor koh lantas zigenare. Bilden visar en typisk bostad i den lilla byn.

Vackra flaggor som fiskarna använder för att markera var de har lagt sina nät.

Fisken som fångas läggs sedan att torka i solen.

De må bo otroligt risigt och vara mycket fattiga, men deras utsikt från hemmet går inte av för hackor. När det är lågvatten kan man gå ut till den lilla ön på bilden.

Mitt i misären hittar man också den allra vackraste blomman - klövern!

På vägen från den lilla zigenarbyn gjorde vi ett kort stopp vid ett gummiplantage. Det visar sig att vår chaufför endast kör taxin sex månader om året och övrig tid jobbar han på gummiplantage. Han visar hur man skär ett snitt diagonalt i stammen varpå träddet avger gummiolja. Denna olja samlas upp i halverade kokosnötter och töms en gång varje eller varannat dygn beroende på hur mycket olja trädet avger. Oljan säljs sedan för 55 bath/kg - ca 11.7 kr. Efter det for vi vidare till utkiksplatsen som bjöd på fin utsikt in mot fastlandet. De muslimska kvinnorna som drev restaurangen på plats blev helt tokiga i Meja och började plocka fram kameror och fota och kramas och gosa med henne. Här har poserar Tobbe och Meja glatt.

Melker är van vid all uppståndelse kring Meja och tar det hela med ro. Han sätter sig och spelar spel med Kackerlackan!

Vi far vidare till dagens sista stopp - Kantiang Bay - och restaurangen Same same but different. Jag käkar en supermumsig och stark coconut curry med räkor.

Sol, bad, vackert, varmt, lite folk och småmaneter sammanfattar eftermiddagen på Kantiang Beach.

Jag älskar de här träden. Jag måste ta reda på vad de heter. Bladen är gigantiska och påminner om fikusblad men de växer som i rosetter så jag tror inte att det är en fikus. Någon som vet?

Frukost på favorithaket Baan Café. Latte för mig. Varm choklad med grädde till lilleman. 

Finaste Melker trött men glad efter avslutad skolvecka! Äntligen fredag och i helgen upphör det självpåtagna läskförbudet. 200 SEK rikare! Bra jobbat säger vi!

Denna lilla oas ligger bredvid en lerig väg bort mot ett Bungalowområde och några eländiga thailändska bostadshus. Fler ljuvliga näckrosor och där i strandkanten växer det bananträd.

Fler vackra skönheter.

Och så träffar vi på den här vackra och stolta mamman med sina åtta små dunbollar, tre ljusgula och fem svartvita sötnosar.

Vädret har börjat stabilisera sig något lagom tills våra föräldrar kommer ner (förutom pappa som förbrukat all sin semester och snällt får stanna hemma). De flyger förresten från Arlanda imorgon vid samma tid, kl 15.00 svensk tid. Igår fick vi i varje fall äntligen njuta av en riktigt vacker solnedgång. Klong Dao stranden ligger i perfekt västerlig riktning så den är som gjord för att sitta på stranden i någon av de mysiga barerna och zippa på en god drink och njuta av de vackra färgerna. Men fort går det. På en halvtimma är det gjort så det gäller att inte stå i duschen vis sextiden.

Vi började vår promenad med att gå ut på den låååånga piren. Några större fiskebåtar ligger för ankare intill piren.

Nu har vi vänt och är på väg tillbaka in mot land igen.

Här ser ni Lanta Old Town från vattnet. Stan består av en lång gata. Sett från vattnet och piren är bebyggelsen på högra sidan om piren primärt ett affärs- och restaurangdistrikt. På andra sidan piren ligger det framförallt bostäder av högst varierande standard.

Tuktukar är bra till mycket. Här fungerar den utmärkt som båtkärra!

Alla hus (eller skjul) ut mot vattnet är byggda på pelare som står i vattnet.

Detta är en vanlig syn. På en tomt ser det ut som rena rama sopptippen och nästa är fint iordninggjort med glasdörrar, fönster, AC och planteringar...

... och det bisarra är att de ofta ligger precis bredvid varandra.

På den här lilla restaurangen käkade vi. Melker åt hamburgare - de är grymma på att göra hamburgare i Thailand. Burgaren är alltid hemmagjord och gjord av fint malet kött och så är de inte rädda för att krydda heller så det smakar himmelskt. Tobbe testade en Thaisallad på kyckling för första gången men vi båda rynkade näsan åt att de använt korriander som krydda vilket ingen av oss gillar. Själv käkade jag fried noodles with prawns. Vid det lilla rosarutiga bordet vid gatan gräddas det pannkakor. Banan och choklad är min favorit.

Så fort det är en lite smalare gata så blir det genast lite mysigare. Mopeder eller lättare motorcyklar är det gott om. På dem sitter man en till fyra personer.

Melker har fotat en tuktuk. Den får självklart en plats här.

Här var det mycket grönska.

Mina killar har varit och handlat kanelbullar. Kolla in de fina stolparna för gatlyktorna!

Här ser ni lite av interiören.

Tobbe och jag tog varsinn kanelbulle. Stora och goda.

Melker väntar på sin Milkshake och våffla.

Tobbes kaffe med en härlig crema.

Äntligen kommer Melkers våffla - dagens mellis.

Mmmmm

Meja gillar kanelbullar och milkshake. (Herregud, det skulle hon aldrig fått äta om vi varit hemma! Ja, ja.)

Själv slog jag till på en chokladmilkshake. Fredagssyndigt gott! Det känns som att det kan bli en fredagstradition att avsluta skolveckan på Baan Café.