Meja myser hos morfar och farfar njuter av utsikten med en kopp kaffe.

Kräfter och västerbottenpaj. Mums.

Meja gjorde som alla andra och sög på kräftorna. Hon gillade smaken av det salta spadet men själva köttet var hon lite mer skeptisk till.

Det röda korsräcket gav oss skrämselhicka flera gånger under veckan. Långt ifrån barnvänligt med stora öppningar, 2-3 meters fallhöjd och berg under. Puh. Inga olyckor som tur är.

Meja och mormor i solnedgångsljus.

Även om Tynningö är en skärgårdsö så fanns det inga fina stränder runt om ön. Vi hade en strand 200 m brant nedstigning från huset men även om stranden var täckt av grovkornig sand var botten dyig och full med sjögräs. Därtill går stora farleden precis där med stora färjor flera gånger om dagen så man kan ju tänka att vattnet inte var särskilt rent och badvänligt. Men på ön finns i stället en söt liten insjö och en jättefin konstgjord strand med i ordninggjorda flytbryggor. Där hängde vi några timmar varje dag. Melker var mest under vattnet (därav så lite bilder på honom) men Meja fångades i varje fall på några bilder mellan alla 12 873 hopp från bryggan.

Åh, vilken fin simring. Den lånar jag lite.