Jösses vad tiden går fort. Jag tycker den går fort i vanliga fall, men nu när julförberedelserna har börjat så tycks tiden ha lagt in en extra växel. I torsdags den 20 november kom den första snön.
De senaste två dagarna har det kommit mer och nu ligger det ett drygt decimeter tjockt vitt täcke på marken och det är så vackert. Synd att det är mörkt när jag åker och mörkt när jag kommer hem så någon möjlighet att fota allt det vackra har inte givits och nu ska det bli varmare. Synd.

Trötta efter en hård arbetsvecka orkade ingen av oss laga mat på fredagkvällen så det blev en familjemiddag i all sin enkelhet på en pizzeria. Runt hela lokalen hade ägaren ringlat en låååååååång grön raggarslang. Egentligen var det en ganska smaklös dekoration men både Melker och jag kom på oss själva med att tycka att det var fantastiskt mysigt. Tänk vad lite mysbelysning kan göra.

Under restaurangbesöket fick vi de första tecknen... och mycket riktigt... två timmar senare sover Melker med jättehög feber. Med en sjuk Melker fick vi styra om våra planer för lördagen. Jag fick ensam följa med Fia med familj till Oaxen för att gå på julmarknad och hälsa på Fias kusin som tillsammans med sin fästman har ett helt underbart och nybyggt litet radhus precis intill havet. Vi bjöds på glögg och pepparkakor coh jag njöt av det lilla huset som hade en hög och smakfull standard och en minst lika smakfull inredning. Jag hann bara ta ett par kort innan batteriet lade av i min lilla pocketkameran och jag hoppas att Linda och Rickard inte misstycker att jag lägger upp en bild av en nish i deras sovrum inredd i bästa New England stil. Lägg märke till den underbara julstrumpan från Lexington.
För er som inte känner till Oaxen kan jag berätta att det är en spännande klippö några mil norr om Trosa som är ungefär två km lång och 500 m bred. Den norra delen av ön är täckt av skog och i söder ligger byn där man idag finner silos, ugnar och bostäder från brukstiden. Fram till 1974 brött man kalk från ett brott som ger ön sin speciella karaktär. Jag gjorde direkt kopplingar till vackra Furillen. Men mest känd är ändå Oaxen för Sveriges i särklass bästa restaurang, Oaxens skärgårdskrog, där en av Sveriges främsta kockar Magnus Ek står vid spisen. Restaurangen är flerfaldigt utsedd till Sveriges bästa. Senast den fick utmärkelsen var 2007 då den också mottog utmärkelsen Årets EkoKrog.

På lördagskvällen var vi hembjudna på skaldjursfrossa hemma hos Fredrik och Anna-Carin och det var meningen jag skulle prova ostron för första gången. Men Melker hade fortfarande feber så det var inte att tänka på. Eftersom skaldjur är det bästa jag vet och att njuta av det tillsammans med godaste vänner kommer på god andra plats så blev jag sjukt besviken. Men förhoppningsvis blir det fler gånger *flirt, flirt*.

Söndag och feberfri och extremt leksugen Melker. Bästisen Wilmer hade andra planer för dagen och för att distrahera lilleman gjorde vi en liten utflyckt till den återkommande favoriten Mariefred.
Det blåste isiga och nordliga vindar så det blev bara en kort promenad för att prata lite med ca 200 änder och fyra svanar...
... innan vi smet in på första bästa café för att dricka varm choklad och äta köttbullemackor. Onyttigt men rackarns gott.
På eftermiddagen inledde vi den stora utrensningen och började i köket med att gå igenom, rensa och torka ur alla skåp och lådor. Nu har turen kommit till förrådet på nedre botten. Egentligen skulle jag vilja hinna igenom tvättstugan, hallen och kontoret innan vi plockar ner julsakerna men det struntar jag nu i. Imorgon kväll (när Tobbe är på kommunfullmäktige) är det jag som hämtar ner tre fullproppade julkartonger... de måste jag ju också gå igenom och rensa...